Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 2

älskande för fosterlandets välfärd, hafva medborgare inom detta samhälle förenat sig för att på upplysningens och öfvertygelsens väg söka verka för framgången af handelsfrihetens grundsatser. Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom dess nådiga förordning af d. 22 Dec. 1846, täckts skänka åt svenska folket näringsfriheten — en gåfva, som med allmän glädje och tacksamhet blifvit emottagen, samt i fåderneslandets framskridande välstånd och lycka skall bära vittnesbörd om Eders Kongl. Maj:ts höga vishet — har nu mera ett stort fosterländskt kraf, liggande inom området för föreningens tillämnade verksamhet, för närvarande blifvit väsendtligen tillfredsstäldt. Men tull-lagstiftningen, föga mindre ingripande uti folkets andeliga och materiella lif, befinner sig ännu på en ståndpunkt, der den icke endagt utöfvar en förlamande verkan på handel och näringar, utan jemväl undergräfver nationens moralitet. Under omsorgen att bereda framgång åt sina syften, har föreningen icke länge tvekat att öppet och förtröstansfullt vända sig till Eders Kongl. Maj:t med underd. anhållan, att få aflemna förslag till tullafgifter å inkommande och utgående varor, jemte bifogade förklaringar och motiver, till det nådiga afseende som E. K. M. täcktes finna detsamma möjligen förtjena. I det föreningen tillåter sig härhos i underd. bifoga berörde förslag, anbåller den få förklara, att detsamma icke är så rationelt, som föreningen hade önskat, och, efter dess öfvertygelse, det sannt fosterländska intresset påkallat. Ehuru föreningen, som tror att allt arbete är lika nationelt och i sin mån värderikt, icke i principen erkänner nyttan eller rättvisan af så kalladt skydd, finner den likväl, att der vissa intressen hittills genom lag dermed varit hugnade, både billigheten och klokheten fordra, att ännu ett modereradt afseende å dem må fästas, fastän den respit-tid, som Systemets försvarare tid efter annan påyrkat, långt för detta varit eller bordt vara tilländalupen. Då föreningen derjemte förutser, att den fria handelns motståndare skulle, i händelse af betydligare nedsättningar, förespegla minskade tullinkomster för staten, så och då tid och erfarenhet skola snart bestyrka motsatsen, anser föreningen steget till det rationella målet desto lättare, framdeles kunna uttagas. Under dessa förhållanden hyser likväl föreningen den öfvertygelsen , att derest de föreslagna tullbestämmelserne kunde i väsendtlig mån göras gällande vid blifvande ny lagstiftning i detta ämne, skulle den förderfliga olofliga importen hufvudsakligen försvinna, samt de enorma omkostnaderna till det nuvarande tullsystemets upprätthållande, utgörande omkring 27 å 28 proc. af hela tullinkomsten, kunna betydligen inskränkas. De af föreningen utförde varuvärden äro i allmänhet grundade på anställda rön, praktisk erfarenhet och varukännedom, med beräkning af varornas medeleller allmännast begagnade qvaliteter. — I följe häraf uppkommer en betydlig olikhet med de nu gällande, hvilka i många fall äro missledande och öfverdrifna. Allernådigste Konung! Föreningen, som slutar denna underdåniga petition med förtröstan till E. K. M:ts nådiga omsorg för en af behofvet påkallad reform uti fäderneslandets nuvarande tulllagstifning, vågar i samband dermed uttrycka den glada förhoppning, att den tidpunkt icke är aflägsen, som skall bestyrka, att E. K. M. härigenom gifvit Sverige en mångdubblad befolkning, skapat ett förbättradt, idogt och lyckligt slägte, samt gjort den välsignelse fruktbärande, som Försynen nedlagt uti naturens outtömliga tillgångar. På Handelsfrihetsföreningens vägnar: P. A. Grape. C. M. Norman. Carl Valley. C. G. Åsbrink. — P. Muren. — L. E. Brandt. Gefle d. 26 Juli 1847.