Aftonbladet – 30 september 1847, sida 3

ut på att de hade, medan han var i sina gossår, stulit bort honom ifrån hans fosterfar och lemnat honom åt en holländsk skeppare vid namn van Galgebrok, med befallning att han skulle kastas öfver bord i öppna sjön, hvilket också blifvit riktigt verkstäldt, ehuru ban lyckats sedermera rädda sig på en fiskarbåt. Denna anklagelse fick likväl, för bristande bevis, samma utgång som den föregående, och Jonatban gick segrande ur striden. Man trodde imedlertid, att om skepparen kunde tillrättaskaffas, så skulle saken ännu kunna få en helt annan utgång. Men det vore väl att hoppas för mycket, ty hvar och en vet, att då herr Wild vill vara af med en person, saknar han aldrig utväg att få bort honom., ÅA ja, det vet man nog,, ropade samtlige fångvaktarne skrattande. Jag skulle ha kunnat vittna i det målet, så att det gjort tillfyllest, om jag hade vela, sade fru Spurling; soch jag skulle också kunna skaffa rätt på van Galgebrok. Men jag är inte så sinnad, att jag förråder en gammal kund.x Herr Wild är en stor man, sade bödeln, i det han stoppade sin pipa; vi ha ganska mycket att tacka honom för och det är vår stora skyldighet att understödja honom. Skulle någonting hända den mannen, så skulle Newgate snart vara ett intet mot hvad det nu är och Tyburn med., Herr Wild har gifvit er åtskilligt att göra, berr Marvel,, anmärkte Shotbolt. Å ja, rätt brax, svarade bödeln med ett otäckt grin. Af de tolfhundrade personer jag satt balsduk på, kan jag med säkerhet skrifva