Aftonbladet – 30 september 1847, sida 3

annat än förkastligt och orättvist till sjelfva sin grundförutsättning, och det kan ej heller medföra den förslagne brottslingens sjelfbekännelse, men väl att en svag och förskräckt anklagad beljuger sig sjelf. En dylik inqvisition måste i hvarje händelse lätt föranleda att den tilltalade från första början med misstro och ängslan betraktar ransakaren, och att han, fastön cskyldig, kan af rädsla råka afgifva felaktiga svar. I afseende på sådana tilltalade, som vägra alldeles att svara, måste denna ransakningsmetod konseqvent leda till bruket af kroppsliga tvångsmedel, dem man dock, efter hvad redan är anmärkt, hädanefter har mer och mer svårt att begagna. Det är sålunda sjelfva metodens grund, och icke blott de mest i ögonen fallande orättvisorna vid tillämpningen, som måste öfvergifvas. Med inqvisitionsförfarandet följer ovilkorligt ett träget bruk af föngelse. Så länge den tilltalade är på fri fot, kan han träffa anhöriga, besanta, medbrottsliga och rättegångsbi:räden; så länge kan han äfven förbereda sig på spörsmålen, bibehålla godt mod och samla ny kraft till nästa förhör. Ransakaren får sålunda ganska svårt att förmå honom till bekännelse; frukten af hela hans bemödande måste gå förlorad genom den frihet, hvari den tilltalade lemnas till nästa inställelse, och ransakningen måste nästan begynnas på nytt med hvart nytt förhör. Står den tilltalade åter ensam, öfvergifven, öfverlåten åt sina egna betraktelser: lemnar han fängelsets cell blott för att framför:s inför ransakaren, och lemner han förhöret blott för att återföras till sin skumma förvaringsort, för att der antingen öfverlemnas åt ensligheten, eller sammanföras med andra anklagade, hvitkas sällskap antingen är honom en afsky, eller som han möjligen fruktar sisom spioner och framtida vwittnen; då är det mera sannolikt att hen förlorar modet, öfvergilver hoppet att kunna uthärda sina qval och bringas att erkänna sig för brottslig. Fängelse är sålunda ett naturligt, ja ett oumbärligt, bibang till inqvisitionsmetoden i brottmil. Också finner man beständigt, hvad än lagen i öfrigt må föreskriva, att deta ransakningssätt vanligen förenas med den tilltal:des häktning. BA (Forts. följer.)