Aftonbladet – 28 september 1847, sida 3

ev IUL VAR Dy SEVUvVEINV HAIR har stran AMITVU lertid, kära arbetsklass, kan du, intilldess detta inträffar, gifva dig ro och vänta, samt nöja dig med den biåtnad och välsignelse, som det föreslagna nya löningssättet kan förskaffi dig. På ett högst förtjenstfullt sält har D. A. framställt denna lönefråga i den klaraste dager, genom medgi:vandet, att presterskapets aflöning nu till det mesta utgöres af de förmögnare, samt att arbetsklassen — som hittills blifvit skonad — skall, efter förslaget, komma att I betala personliga afgifter. Utan desse, skulle de förmögnare icke kunna erhålla någon lindring i afgifterna till presterna; men med sidana skola efter all anledning de förmögnares efgifter blifva mindre än förr. Säkert är, att utan arbelsklassens belastande med personliga afgifler, hela förslaget blir omöjligt. Märkvärdigt skall det blifva att ce, om man vågar försöket alt belasta arbetsklassen med en ny skatt, då klassen icke ens bl:fvit hörd om saken. — Dock, hvad vågar ej egennyttan? Ännu ett förtjenstfullt yttrande i D. A. torde al Aftonbladets redaktion benäget blifva intaget äfven i dess tidning. Det lyder så här: Vi finna ingen grund för de farhågor, dem ins. yttrar för handtverkaren och näringsidkoren, så vida afgifterna ställas i ett visst progressivt förhållande till den taxerade inkomsten eller bevillningen,. Ins. kan nemligen ej annat föreställa sig, än att meningen med progressivt förhållande är den, att de som betala t. ex. under 40 rdr i bevillnirg, det vill säga för samma inkomst hvarföre löntagaren ingen bevillning betalar, befrias ifrån presteskatten ; och att sedermera denna skatt ökes för hvart tiotal höIgre bevillning med fl-ra dergå räknade skillingar. Under ett så rättvist och kristligt taxeringssätt byser ins. alldeles inga farhågor för handtverkaren och näringsidkaren. Men, skall på högre och lägre beviilning, rörelseidkaren betala lika många skillingar på riksdalern i presteskatt, så anser ins. sig hafva sina farhigor qvar cförminskade. Han skall angifva anledningarne. Handtverkarne behandlas strängare vid bevillvingstaxerirgen än andra rörelselidkare; 2:ne exempel torde vara nog för bevisandet häraf. En gång, som ins. bestämdt piminner sig, klagade en skomakare, boende i Ladugårdslandstrakten, genom kuratorn i hans konkurs, öfver påförda 20 rdrs bevillning, uppgifvande alt han blifvit bysatt vid midsommarstiden och sedermera nödsakad att afstå sin egendom till borgenärerna. Pröfningskommitteen beslöt, att någon nedsättning — 40 rdr hade varit minsta afgilten — icke kunde beviljas, emedan ces ionanten vid mantalsskrifningen hade haft ej mindre än 4 gesäller och några lärlingar, ins. mins ej huru många. En annan gång, då afl. grosshandlaren Morsings kuratorer hade försummat att öfverklaga hans bevillning, 600 rår, beslöt pröfningskommitteen att den ändå skulle nedsättas till minsta afgiften, 50 rår, hvarigenom 570 rdr nedsättning i bevillninger (erhölls. Flera klagande hafva fatt det svaret, alt, som de å sista dagen för besvärs anförande hade infunnit sig efter kl. 42, så kunde besvären ej till pröfning upptagas. Hvad farhågorna för resten vidkommer, så medger ins., att om han hade varit prest, som författaren till D. A.artikeln synes vara, så hade också han kanske icke hyst några sådana farhågor. Då ins. hört påstås, att kontroll vid uppbördsverket nu skall finnas, och ett sådant påstående kunde komma till D. A.-redaktionens kunskap, samt föranleda en uppsats; så borde det kanske tillåtas ins. framställa några frågor, hvilka efter hans förmenande torde böra jakande kunna besvaras, innan påståendet kan anses behörigt. Den första är: om någon åtgärd blifvit vidtagen till förekommande af öfverdebitering? Den andra: om uppbördsmännen blifvit ålagde att i sina restlångder vid uppbördsstämmornas slut upptaga alla utskylder, som äro till rest, så att summan hävrå, tilllagd levereringssumman, utgör den debiterade uppbördssumman; samt slutligen om kontrollören blifvit ålagd att revidera de fattigvårdsräkvingar, hvilka icke till Kammarrättens granskning aflemnas? Det har förekommit ins. som rätta tiden för tillvägabringandet af en fullständig kontroll vid uppbördsverket vore just nu; emedan alla de som nu förrätta uppbördskommissariesysslorna äro, efter ins:s öfvertygelse, så väl kända för, redan vid verket visadt pålitligt och redbart uppförande under deras tjensteutöfningar, att ingen, som känner detta förhållande, skall kunna fatta minsta misstanka om, att det vore för någons af de nu tjenstgörandes skull, som den förbättrade kontrollen vidtogs. Särskildt bör ins. tillika omnämna det hedrande, som, efter hans åsigter, ligger deri, att Stockholms kronouppbördskommissariers äldste — före den tiden, då Konung och Ständer gemensamt utdömde karaktersfullmakterna — ehuru förespeglade omöjligheten af att, likasom allt dittills brukligt varit, erbålla sådana ful!makter, så undanbådo de sig likväl dem — en ibl.nd dem, nu afskedad, syntes väl ej så allIdeles nöjd härmed, men han miste följa med pluraliteten. — Detta antyder tydligen, att de