Aftonbladet – 28 september 1847, sida 3

han dog när han var ett litet barn — länge sen — länge sen — långe sen — Gud gifve, det hade varit så väll ropade Jack. s Gamla Van sade mig, att om han fick lefva, skulle han sluta med att bli hängd. Han visade mig en svart flick under hans: öra, der snaran skulle bli fästad. Och vet ni, hvad jag gjorde då? Hirvid utbrast hon i ett högt skratt, som kom bloden att stelna i Jacks ådror. Hvad gjorde ni? frågade han, mid bruten röst. Jag strypte honom — ha! hal hal — jag strypte honom, medan han låg vid mitt bröst — hal halp — Derpå, med en lika plötslig som fasaväckande ansigtsförändring, tillade hon: Det är det som har gjort mig tokig. Jag dödade mitt barn, för att rädda honom från galgen — ty, ser ni, det är nog med att en i sligten blir hängd. Hade jag inte blifvit tokig seden, så hade de hängt mig OCckså.n Arma, olyckligavarelse! utropade hennes son. Jag skall berätta er en dröm, som jag hade i natt, fortfor dena vansinniga. Jag var i Tyburn. Dor vsr en galgs upprest, och en stor folxhup samlad omkring den — det var tusentals med menniskor, och alla voro hvita i synen som Ik. Midt i bopen syntes en kärra, och i dn sat ea karl, — och den karlen var Jack — min son Jack — son de ärnade hinga. Och midi emot honom, med en bok i handen, — men en bönbok kund: det visst inte vara, — satt Josathan Wiid, klädd som prest, med kappa cch krage. Jag kände igen honom, oaktadt hans förklädning. Och nir de kommo till galgen, hoppade Jack ur kärran, och bödeln hangde cpp Jonathan i stället — ha! hal — och pöbeln skrek och kurrade — och jag hurrade med — bal bal bhal Min mori ropade J.ck, som ej långre var i stånd att uthärda detta plågsamma uppträde; känner ni inte igen mig, mo:?v Ha! hv2d är d:t? skrek fru Sheppard. Dat är Jacks rö.tlh Ja, d t är det, svarade hennes son. Taket är då aflyf: sadt! galtvet öppnar sig! ban varder änd. ligen kommrndel, ro ade de: olyckliga q innen. i