Aftonbladet – 28 september 1847, sida 3

40 dd 44 5. all per YYarter. (Insändt.) I anledning af uppsatsen i Dagligt Allehanda för den 40 dennes: Ytterligare några ord ianledning af den väckta frågan om regleringen af presterskapets löner. I denna uppsats anföres, som skulle insändaren hafva yttrat: att prester, som varit omtyckta, hafva blifvit rikeligen lönade; hvaraf sedermera anledning tages att fråga: äro de egenskaper, som göra en prest omtyckt, också alltid de, som lända tiil mesta båtnad och välsignelse vid bans kalls utöfning? Ins:s ord voro, att lärare, som med en akltningsvärd vandel vunnit åhörarnes vänskap, erhållit mer än tillräcklig b rgning. Ins. tror, att en aktningsvärd vandel är detsamma som frukten, hvaraf trädets onda eller goda egenskap skall kännas; och att en sådan vandel således bevisade, att de vackra predikningarne ej vore en klingande malm, en ljudande bjellra blott, utan skulle leda till båtnad cch välsignelse vid utöfoingen af prestens käll. Dettaiär någonting helt annat, än att endast vara omtyckt, hvilket en prest kan bli om han smickrar de förmögnare, flitigt bjelzer dem att fördrifva tiden och att roa sig, hvarigenom han väl ej åstadkommer mycken båtnad och välsignelse, men deremot vinner ifriga och inflytelserika medbjelpare till befordran af sina egna fördelar. Dagl. Allehanda omnämrer apostlarne, den kristra kyrkans första prester, och deras blodiga död; men har undvikit att anställa någon jemnförelse emellan dem och nutidens prester. En sådan hade kunnat blifva upplysande i frågan om löneregleringen. Insänd. har ej hört omtalas någon prests blodiga död på sednare tider, men väl tll öfverflöd indrägliga pastorater och stift. ooD. A. kallar det nuvarande aflöningssättet skandalöst. Ins. kan ej begripa hvad som i sättet kunde vara skandalöst, när hvarken utmätning eller bysättning för inkomsterna någonsin kommit i fråga och desse likafullt varit tillräcklige för de lärare, som med en aktningsvärd vandel bevisat sin tro. Om några möjligen skulle hafva bestämt påskpenningarna i förhållande till predikningarnas antal på året — endast tre t. ex. — så skulle insänd. anse sådant hafva varit fullkomligt rättvist: något skandslöst kan åtminstöne icke deri finnas. Deremot skulle någon möjligen kunna påstå, att utmätningar och bysättningar för 2postlarnas efterträdares löner blefve någon!ing skandalöst, ehuru ins. anser elt så häfrigt uttryck mindre passande. At kapitationsafgiften bör ytterst sparsamt tillitas, medgifver D. A. gerna. Ett vackert medgifvande, att börja med! — Måhända skola icke så alltför många decennier försvinna, innan uppsatsens författare äfven medger, att all skatt som blifvit påbjuden, lika hög för proletär som millionär, är orättvis, samt att, om en sidan skatt fortfarande påbjudes, oaktadt påminnelser om d:ss orättvisa beskaffenhet, sådant då blir, om ej öppet våld, åtminstone någonting ditåt. Derefter har man, efter andra förflutna decennier, troligen att förvänta alt de, som då ega att bestämma fattighusoch kurhusafgiften, skola säga ungefär så här: Att påbjuda dessa skatter på det sätt, att de minst förmögna måste betala fyra gånger så mycket som bevillningen, under det vi taxera oss sjellva, i förhållande till större förmögenhet, allt mindre och mindre, ända till endast en femtedel af bevillningen, vore ett så sliende bevis på vår egennytta, att ett sådant örfarande måRR RR RR RR RR a a RT a ae ee