Aftonbladet – 27 september 1847, sida 3

icke voro utan vär dighet. :Han böll sina skarpa genomträngande ögon stadigt fästade på Fhames Darrell, liksom han väntat att denne skulle tilltala hozom. Er djerfhet öfvergår all föreställning,, yttrade slutligen Thames, sedan han återkommit rån sin förvåning. Om ni har lyckats att beria er ur fängelset, förhärdade bof, så är väl letta hus det sista ställe, der ni borde visa er. Och just derföre det första, som jag hade lust att besökan, svarade Jack oförskräckt. Men förlåt att jag trängt mg in här. Det var min föresats att träffa er. Och som jag fruktade att ni icke skulle komma till mig, så var jag nödsakad att uppsöka er här, ehuru jag visste att det skulle oroa era Vänner. Det der är alltför brav, invände Thames. Jag känner icke anledningen till ert besök. Men om ni har kommit, för alt öfverlemna er i rättvisans händer, så fägnar det mig. Ni kan i alla fall inte komma härifrån., pKan jag inte? sade Jack, i det hans läppar krusades al ett fint småleende. Men det är detsamma. Orsaken, hvarföre jag kommit hit, är att kunna tjena er, att frälsa ert lif. Om ni vill till vedergällning derför arrestera mig, så står det er fritt, Jag skall inte försvara mig. Här ser ni, att jag alltför väl vet, hvad belöning är utfäst för den som eriper migp, tillade han, i det han tog upp ur fickan ett stort plakat, med öfverskriften: Mord, och kastade det på gvifvet. Mitt förhållande borde öfverlyga er, att jag inte bar kommit hit i fiendtlig afsigt. Och för att visa er, att jag icke ärnar fly, så vill jag sjelf stänga igen dörren. Hir har ni nyckeln. År ni nu nöjd?, pNej, inföll Wood med ursinnig röst. Jag blir aldrig nöjd, förrän jag fir se er hängd i den högsta galge i Tyburax pDet tord: nog komma en tid, berr Wood, då er önskan i detta afseende blir uppfylld, svarade Jack iaed rycket lugn. Torde kommal, ropade snickaren, i det han hotande knöt nifven åt sin fordna lärgosse N j, denna tid skall komm, den måste ofördröjligen komma! Jag bar svårt att afhål!c