Aftonbladet – 27 september 1847, sida 3

han dikat och arbetat förliden sommar för pennin;arne, hvarpå jag sade vänd om med till Telje, der ni förr har varit, — det var hos Söderboms svarade han, hvarpå vi åtföljdes för att spana nämnde röfvare, efter hvars uppgift, litet förr än vi till det rum nalkats, sade han der var der jag blef ikullslaven, och som vi dit kom letade jag af tancken om någonting skulle qvarligga, sparrkade till med foLen, utaf åkningen på vägen, at det som en papperslunta men i stället var ett omkring 4 s bröd var på gubben sade sig köpt då i telje, samt snögig var han på ryggen, vi åtföljdes till Söderboms varpå jag dem frågade om de kände Gubben ja vassare svarade madammen han har varit bär i 2 dagar och sade är åter her nu igen, Jeg genast berycktade ofvannemnde affärd, och sedan frågade dem om ban der hefvit något sel.skap, Hon genast yttrade, att Fiskalns son, Spiksmens Dräng, och en annan vilken jag ej mins sekert om det var en klockareson från Frötuna, som ville vara gubben hjelpsam ber förr i dag med att räkna penningar å Dylikt — — — Som wi taltes vid inkom en sotare och afhörde telet, var på Gubben visade att ban köpt en fälltäljknif af den ena för 42 s. då Sotsren fick se knifven sade kan att det är spikemedens Drängs knif, var på han tog knifven, och vi hopfunderade att han skulle söga för honom att han hitlat banrses fällknvif, jag tycker det är den som du för bär haft, Efven sade jag till att Gubben skulle tå bli quar der öfver natten, Och icke utgå i stan att skjelmarne kunde få merka det, sedan bad jag sotaren gå cch anmela det hos stadsvakten semt på Näringsställena, om de samma skulle komma och lefva frikostigt, som för åfta saknadt tillgång, Jeg har sjelf godt med, men tiden gaf sig ej emedan jag måste passa på vid Tinget men jag gick endock till Norströms, Men utaf mycket folk å brås! a fick jag ej så snart förkunna dät, men omnemnde Sotere der inkom och sade om en der vid bordet sittande tafatt person, den är en ibland de misstänkte. Ja så svarade jag, sedan kom Traktörn som ingenting viste derom vad jag tror, och ville kör ut borom men han hölls qvar, Jag sade åt flickan lät bonom sitta så länge, och less ingenting derom med tanken att Sotaren skulle anstalta om anpgripning, penningar hade han någorlunda som han ketalte med det han bestält — — Häradsrätt och hofrätt hafva dömt de skyldige kände, att genom halshuggning mista lifvet. Utstaget är för närvarande understäldt Kongl. Maj:t. SAR — Upsala. En snickeriarbetare Lars Magnus Anrdersson från Stockholm ankom hit till staden sistl. orsdag:; men hade den oturen, att genest samma dag blifva af stadsfiskalen griper såsom misstänkt och passlös. Vid häktandet befenns Andersson innehafva 9 guldringar, 2 silfverur med berlocker och ett par korderojsbyxor, en blå sidenhalsåuk, en sedel å 460 rdr bko, en dito å 40 rdr bko. Först sade Andersson sig hafva hittat dessa saker på Wermdön; men nu har han erkänt, att han mottagit dem af en f. d. betjent, Setterström, i Stockbo!m, med uppdrag att resa hit, vex!a sedeln och realisera nipperna. Den innehafda bankotian hade ban såsom regpenningar erhållit. (Ups)