Aftonbladet – 23 september 1847, sida 3

Jmörker. Röfrarne redo hvar för sig och höllc sig på gräset vid sidan af landsvägen, så ati bästfötlerna icke gjorde något buller. Då de kommo närmare Woods boning, stannade Jack Sheppard, som red förut, och tilltalad; sin kamrat med sakta röst: Jag tycker inte riktigt om den här affåren Biueskin, sade han; den har alltid varit mig emo!. Men seds:n jag nu träffat min birndomsvän och kamrat, Thames Darrell, har jag alldeles ingen hög derför. Jag tror, vi vända om. Och sålunda mankera herr Wild?) sade den andre, med vördnadsfullt hemställande ton. Ni vet, hapten, alt det är en ömtålig sak. Det kan vara farligt att göra honom emot.n Pyhl! ropade Jack; hans vrede aktar jag jatet mer än ett balmstrå. Hela vårt broderskap bär fruktan för honom, men jag skrattar åt hans hotelser. Han vågar inte träta med mig; och om han skulle göra det, så må han tänka på sin egen säkerhet. J;g har mina skäl, hvarföre jag inte tycker om det här företaget.n Nå väl, kapten, gör som ni vill dån, svarade Blueskin; ni vet, att jag alltid lyder era order; och om ni befaller reträtt, så retirerar jag naturligtvis. Men nog vet jag, hvad Edgeworth Bess siger, när vi komma hem tomhändta.n Nå, hvad säger hon då?) frågade Sheppard. Att vi blifvit skrämda, svarade Blueskin. Men hvem bryr sig om hennes prat? Jo, jag bryr mig om det, ropade Jack, på hvilken denna anmärkning gjorde åsyftad verkan. Låt oss gå pån . ,Det är rätt gjordt, kapten, sade Blueskia. Ni lofvade herr Wild.-..x Ja, jag lofvaden, inföll Jack; och jag bar ännu aldrig brutit mitt löfte. Jack Sheppard är en tjuf, men han är en man som håller sitt Ord. i