Aftonbladet – 23 september 1847, sida 3

gjort för nio år sedan, och uppväckte tusende ömma minnen. Just då han ärnade gå till: sängs, påminte han sig återigen rmötet med Jack Sheppard; och började till hälften ångra, att han icke berättat denna omständigbet för herr Wood, och sålunda varnat honom för möjligheten af ett anfall. Ju mer han tänkte på saken, ju oroligare blef han, och detta gick så långt, att hen slutligen beslöt stiga ned och under: ätta I err Wood om sina farhigor. . Men då han i sådar efsigt kom till dörrn, blysdes han för sin misstanka och sökte öfvertyga sig sjelf, att Jack, om han var aldrig så förderivad, ä då icke kunde vara till den grad nedrig, att ban skulle vilja för andra gången plundra sin välgörare. Han nöjde sig således med att se efter fengkrutet på sina pistoler och lägga dem bredvid sig, så att ban kunde ha dem i beredskap, om det skulle b-höfvas, hvarefter hzn kastade sig på sängen och genast insomnade. ANDRA KAPITLET. INBROTTSSTÖLDEN PÅ DOLLIS-HILL. Th:mes Darrells fruktan var icke ogrundad. Faran, sådan han hade tänkt sig den, lurade utarför; och den Bvila, han fick njuta, blef icke långvarig. Efter mottag:ndet af den varning Jack Sheppard fått genom stalldringen, hade han och hans följeslagare 1: mnat Willesden, och — för a!t förvilla dem som tilläfventyrs velat förfölja dem — tagit vågen till Harrow; men om natten återvände de på en biväg till Neasdon och (0g0 in på en liten krog kallad Spräckliga Hund. Här stannade de till kl. 12, då de begärde sin räkning, och lemnade stället. Det var en natt som fullkomligt passade för deras företag, lugn, tyst och kolmörk. Under de tjocka träd, som beskuggade vägen till Dollis-hill, berrskade ett nästan ogenomträngligt