Aftonbladet – 23 september 1847, sida 3

viljan, den öryggliga viljan, att med jiakitasande af nödiga koncessioner yrka på folksuveräniteten och icke med ven loyala svampen utplåna en sålunda uppgjord contc-courant meljan styrelsen och folte:; det är kraften att icke låna handen till upplörandet af en byggnad, hvars plan strider mot lagarna och det konstijutionlla förnufiet, och hvaruti man anvi at folket plats uti betjentkammare och kasematter. De må icke låta öfvertyga sig att det vore möjligt att stöda en organisko, politisk skapelse på grundlagar, hvilka icke blott blifvit improviserade i strid med förnuftet, utan ifven, enligt historiens vittnesbörd, bildats med hänseende till de speciella och tillfälliga fördelarne för högsta makten, dess tjenare och adliga anhang. Statens organiska log är föreskrifven af förnuftet, icke af dylika individuella fördelar, ståndsfördelningen, valrätten efter jordtorfvan eller penningpungen; representerandet af en mekt, som ej har att skaffa med politiken, nemligen klericiet, det orimliga tvåkammsarsystemet, inskränrkandet af folkets delaktighet i representationen; hvarjehanda band på off-ntligbeten och yttranderätten; Regeringens makt över mesborgares personliga säkerhet, o. s. Vv.: allt detta är saker, som en representationsförsamling, i vår tid, hvilken skall sysselsätta sig med bildandet af Preussens statsförfattning, måste med eftertryck afvisa. Den må icke underlåta att mäta det stora afståndet mellan samtidens bopade fordringar och de bestående ställningarne; men förr än den försöker ett närmande genom gagnlöst lappverk, må den hellre låta afståndet blifva ännu större. Man bör numera icke frukta att det motstånd, som möter ett verksammare ingripande i samhällsfrågorna, skall blifva menligt för folket. Den tid är nära för handen, att det preussiska folket, såsom det fordom skedde i Wiärtemberg kan lugat alvisa en skänk, som icke mer anstår detsamma. Det förkastade skall på nytt erbjudas fördubbladt, ill och med trots der välberäknande Metternich-Berlinska förbundspoliv.ken, som till hvarje pris vill b behålla all verklig makt i furstarnes händer. Det vore er skymt! för hela nationen om de2ss representanter, i det afgörande ögonblicket, icke uppgjord: räkningen för de trettio åren, under hvilka man redan låfvat mer, än man nu mera vil vidkännas. Ä 2 (Slutet följer.)