Aftonbladet – 23 september 1847, sida 3

tappraste af hela röfvarskaran skall komma att bitiert ångra sig, om han Tåkar ut för mig. Det tror jag visst, min vär, svarade snickaren undfallande; det tror jag visst, Thames, som mer än en gång hade varit på vägen att omtala sitt tillfälliga möte med Jack Sheppard, emedan den omständigheten, att Jack be:ann sig i grannskapet, väckte en viss obestämd farhåga hos honom — ansåg nu för klokast att ingenting nämna derom, för att ej ännu mer öka fru Woods häftighet; och han hade så mycket mer skäl att icke vidröra det ämnet, som konversationen nu återvände till hvad som angick honom sjelf. Wood kunde icke ge honom nigon närmare underrättelse om sir Rowland Trenchird, än hvad han redan erhållit af Kneebone; men bad honom uppskjuta det vidare öfvervägandet af den frigan, huru han borde förhålla sig, till morgondagen, då Wood hoppades kunna förelägga honom en plan, som han säkert skulle gilla. Aftonen hade imedlertid framskridit, och man började tänka på att skiljas. Då fru Wood, som nu hade återvunnit sitt goda lynNe, lemnade salongen, omfämnade hon ännu en sång med bjertlighet Thames, och sade skratande åt honom, att också hon ville uppstjuta ill morgondagen de plancr hon tänkte föreslå) sonom. T:li morgondegea! Hon såg den aldrig. Sedan Thames iagit ett ömt afsked af Winired, fördes han af snickaren till sit sofrum — en ireflig beqvämlig kammare, sådan, med elt ord, som man endast kan finna på landet, med sin enkla säng omgifven med kambricksgardiner, sina lavendeldoftande lakan, sitt rena hvita jäcke, och sin friska luft. Efter att hafva blifvit lemnad allena, tog han en öfversigt af rummet, och hans bjerta klappade häftigt, då han ofvanför kaminen fick se sitt eget porträtt. Det var e kopia af den ritning, som Winifred hade