Aftonbladet – 17 september 1847, sida 2

com! ropade modren och fattade hans hand, ör alt draga honom med sig. Han får inte gål ropade Edgeworth Bess och fattade hans andra hand. Kom och bjelp mig, Polll, Fru Maggot, sålunda uppmanad, lemnade sin kraftiga hjelp; och, skyddad af dessa två, blef Jack snart befriad ifrån all farhåga att bortföras emot sin vilja. Men amazonen, icke nöjd med detta bevis af sin tapperhet; tog och lyfte honom så lätt, som om han varit ett nyfödt barn, och satte honom på sina axlar, till hela sällskapets obeskrifliga förnöjelse, och till ökad smärta för modren, Se sål ropade hon, nu vill jag se, hvem som vågar taga honom ifrån mig. Ingen menniska vågar röra mig,, ropade Sheppard från sin upphöjda plats, Jag är nu min egen herre, och gör allt hvad jag behagar. Jag vill bli inbrottsman, som min far var; jag vill röfva gamle Wood — han har kistor fulla med pengar, och jag vet hvar han har gömt dem — jag vill röfva honom och ge fullt upp åt er, Poll — jag vill — Jack ärnade säga mer; men i detsamma förlorade han balansen och föll i golfvet. När man lyfte upp honom derifrån, var han alldeles utan sansning. . I detta tillstånd. .lades han på en bänk,:att sofva.af sig ruset;-medan hans olyckliga mor, i trots af de innerligaste böner, och i trots af allt motstånd, blef på Blueskins befallning med våld utkastad ur huset och förjagad från Myntets område. FEMTONDE KAPITLET. STÖLDEN I WILLESDENS KYRKA. Under hela följande dagen och natten dref den stackars enkan omkring som ett spöke utanför gränserna af gäldenärernas borg — ty på myntmästarens uttryckliga befallning vägrades henne att slippa in, under hvad förevändning som helst. Hon kunde ingenting få veta om sin son, och erhöll blott tillfälligtvis en underrättelse, som snarare ökade än minskade hennes oro — nemligen, att Jonathan Wild hade i hemlighet gjort ett besök på Tre Skof