Aftonbladet – 17 september 1847, sida 2

— I fall man får tro hvad vi hört berättas med anspråk på tillförlitlighet, så lärer en grundad förhoppning vara förhanden, att en kunglig proposition vid den instundande riksdagen kommer att öfverlemnas till Ständerna, angående en reform i elementarläroverken, hvarom också något redan varit nämndt i Westmanlands läns tidning. Förslaget säges, i fall den hittills uppgjorda planen följes, i det hufvudsakliga komma att gå ut derpå, att gymnasium och skola komme att sammanelås till ett enda läroverk, deri de båda lägsta klasserne blefve gemensamma för de serskilda undervisningslinierna, med bibehållande af klassläsning, men i de öfre klasserna (hvilka ej blefve slutna, utan blott s. k. ämnes-klasser) skulle fri flyttning och ämnesläsning äga rum. Med denna förändring skulle tillika följa en annan, nemligen att det s. k. Consistorium Ecclesiasticum icke längre skulle utgöras af skollärare (de nuvarande lektorerne) utan bildas af presterskapets egna medlemmar inom stiften, på sätt som vidare kan komma att uppgöras, men hvarom ingenting ännu lär vara bestämdt. Slutligen säges det också ingå i planen att en serskild centralstyrelse af 5 eller 6 personer skulle tillsättas, att hafva tillsyn öfver hela elemetarundervisningen i riket, afgifva utlåtanden och förslager till förbättringar och regleringar, m. m. Det kommer säkert att väcka en uppriktig fägnad, om ett förslag i denna riktning verkligen framlägges; hvilket synes innefatta ett steg framåt, så stort som man under närvarande förbållanden kan vänta sig, helst det nog ändå torde möta invändningar ifrån det stationära partiet. Den kinkiga punkten deraf är, att ett icke så obetydligt ytterligare anslag — man har talat om 60 å 70,000 rdr bko — skall anses nödigt till förbättring af lärarnes löner, och tillåtskilligt annat. Det lärer väl icke kunna nekas, att ett samhälle icke kan hafva några angelägnare eller på längden mera produktiva utgifter att bestrida, än de som afse det uppväxande slägtets bildning; men med kännedom om de bekymmer, som en stor del medborgare redan hafva att utgöra sina skatter, är det tillika en fordran, från hvilken representationen icke skäligen kan eller bör afstå, att statsbördornas ökande icke må komma i fråga annat än för sådana utomordentliga fall, der tillfälliga uppoffringar för rikets säkerhet och integritet äro ovilkorligt påkallade, och att det således under vanliga förhållanden bör vara Regeringens åliggande att tillvägabringa besparingar på andra håll, till ersättning för hvad som begäres i tillökning för något visst ändamål. Det blir då intres ant att se, huruvida några tillgångar nu