Aftonbladet – 17 september 1847, sida 2

komma att beredas genom inskränkningar i utifterna på den titel, som onekligen kan medsifva en indragning, nemligen på landtförsvarslepartementets budget eller i sådana depenser, som mera kunna hänföras till statslyx. Vianse let åtminstone för en skyldighet af pressen, att icke förgäta att påminna om denna de skattlragandes billiga förväntan, på samma gång som vi högligen billiga så nyttiga omkostrader som ill läroverkens reorganisation. Hvad den omtalta centralstyrelsen angår, så anse vi en sådan bide god och nödvändig, men tillåte oss dervid endast att yttra den önskan, att om en sådan förordnas, man då jemväl måtte göra dess organisation så, att den erhåller något verkligt lif och verknpivgskrets, och icke må blifva såsom en och annan dylik . sednare tider tillkommen inrättning, blott en ny lapp utanpå det gamla, med dettas hållande. Vi mena, med andra ord so; så vida en sådan styrelse skall göra fi samt handla med enhet och kraft i på det hela, bör dess verksambet ifven till inspektionen öfver univers hvilka stå i ett naturligt samband me mentarläroverken, samt den oegenti befattningen af Ciancellariaterna upphäfvas, hvilket icke hindrar att kenslererne kunde bibehållas ill namnet, såsom blott och bart honnörspost. Den nya centralstyrelsen blefve då äfven den rätta auktoriteten att utnämna lärare vid skolverken, såsom den der bäst kunde könna, hvilka lertill voro qvalificerade, och regeringe har mer än tillräckligt att göra änd derigenom lyfta en liten del af b sina skuldror. Det förstås af sig sj minstone chefskapet för denna styrelse skulle vara en förtroendepoast och befattningen således amovibel, äfvensom ganska mycket synes tala för den satsen, att alla dessa platser icke komme att innehafvas såsom ständiga embetsmannabefattningar, utan blott på ett å två år i sender, på det utmärkte män alltid dertill måtte kunna inkallas. Den sista omstöndigheten skall finnas vara af så mycket mera vigt, när man besinnar, att undervisningsvä en af de grenar utaf samhällsbestyr de kommande åren utan allt tvifvel ös i vår verldsdel komma att visa ett sior! itskridande, och uer det således framför allt är angeläget att hafva personer att tillgå, hvilka kunna följa med de progressiva iderna, om man icke ständigt skall blifva efter. ——— Å.ffjr— —