Aftonbladet – 14 september 1847, sida 2

gör allt. Hvad skall jag med de de slynglarne? he?, pe begge Ni skall väl göra med dem, som ni vanlisen gör med edra fångar: stänga in demp, svarade Quilt. Det är lätt sagdt. Men om jag nu inte har! någon plats för dem, hur skall jag då göra? Quilt såg något förlägen ut. Han tog fångvaktaren under armen och drog honom afsides. Godt,: godt! mumlade Sharples, sedan han afhört den andres föreställningar; det skall ske. Men det kommer förbannadt olägligt. Det är inte ofta man får sig ett sådant vindfälle, som markisen . . . Och inte ofta heller en sådan kund som hr Wild, inföll Quilt. Nå, hur är det? St. Giles! ropade Sheppard; skall vi stanna här hela natten ? Kors för tusan! utbrast Sharples; hvad är det för en nykläckt kyckling? En som vill hoppa på pinn, svarade Sheppard. Se så, rör på era klumpfötter, St. Giles! och om ni tänker sätta oss någonstans, så skynda er., Det kommer, det kommerl svarade fångvaktaren och stampade åt honom. Kommer? ja, midnatten kommer också snart, och Jonathan Wild kommer! svarade Jack och kastade dervid en uttrycksfull blick på Thames. pHar ni inte något hål, som ligger ur vägen, der ni kunde sätta in de här oroliga pojkarne?n frågade Abraham, Direktören kommer hit innan klockan tolf.x En sakta trampning väckte Darrells uppmärksamhet på de sista orden. Och då han härvid vände sig åt sidan, fann han Sheppards blick betydelsefullt fästad på sin egen. . ,Håll mun, Nab!s utropade Quilt förbittrad: ser ni inte, att ungen är vaken? ,Vaken! — ja, det är jag, det kan ni lita på, min gubbel svarade Sheppard; jag skall slå ner på er som en yxhammare.n Jag -har just funderat på ett ställe, som kunde passa för dem, yttrade nu Sharples; i alla fall äro de ur vägen, och man har dem som två kycklingar i en bur.p :