Aftonbladet – 11 september 1847, sida 2

Article Image
Wild, utan att fästa någon uppmärksamhet vid ufbrottet, så är han så godt som i grafven. Fångvaktaren Sharples är i min sold. Jag kan öra bort fången hvad timma på natten jag beragar, och jag ärnar föra bort honom. Ni skall veta, sir Rowland, — ty jag har ingen nemlighet för er — att under mitt mångåriga trälvande i särskilda vägar har jag funnit nödvändigt att förskeaffa mig en liten holländsk akt; med den kan jag transportera hvad lätta varor som helst — såsom guldur, ringar, silfverpjeser, eller möjligen för en eller annan gång några banknoter eller guldsmedsassignationer, som blifvit hittade i någon postväska — ni förstår mig väl? — antingen till Holland eller Flandern, der man alltid kan finna säker emploj för sådana saker. Detta lilla fartyg ligger nu på strömmen, vid Wapping. Det har redan astat, och skall i morgon vid första gryning fgå till Rotterdam. Skepparen, Rykhart van Ga!gebrok, är helt och hållet i mitt intresse. Så snart han kommer i öppna sjön, är det för honom en lika enkel sak, att vräka gossen öfver bord, som att tända sin pipa. Jag anser denna utväg för säkrare, än att skära halsen al honom i land. Jag har förut begagnat samma method, och funnit den svarande mot ändamålet. Nordsjön bevarir en hemlighet bättre än Themsen, sir Rowland. Innan kl. 42 inatt skall er systerson befinna sig i godt förvar under luckorna på jakten Zeeslang. ,Stackars barn! mumlade Trenchard för sig sjelf; hela uppträdet på strömmen framställer sig för min inbillning. Jag hör plaskandet i vatinet — jag ser det hvita byltet flytande som en sjöfågel på vattenytan — det vill ej sjunkal Hvad tusan djefliar! skrek Jonathan, med illa doldt förakt; är det ru fidatt öfverlemr sig åt sådena fantasier? Sätt er, och varlugo. Jag har ofta i mitt sinne uppkallat sådan: fasansfulla syner, ofta selt framför mig vilnoder af den dödex, mumlade riddaren; men jag har aldrig föreställt mig ett möte med den lef: vande.x Det räcker bara några minuter,, side Jona than med otålighet; i själfva verket, alltför

11 september 1847, sida 2

Thumbnail