före ta honom i förhör. Det blir också nödigt att förhöra den andra gossen, som är i sällskap med honom; och det torde icke bli så lätt att fi fast honom, efter Han står utanför porten, som ni säger. Det måste brukas mycken försigtighet för att gripa honom, ty det är en li) ten slipad kanalje, och märker han det minsta, så tar han till fötterna. Sedan ni fått tag i pojsen, så hostar ni tre gånger så här, — och då får ni setvå stycken temligen barska karlar komma emot er. Men ni behöfver inte bli förskräckt för deras fasoner, herr Charcoal. De äro något grofva emot personer som de ej känna, men det går snart öfver. Den med röda skägget lemnar ni gossen åt. Den andra måste gå och hemta en vagn, så fort som möjligt. At hvem, herre ?, frågade Charcam. At mig, hans husbonde — Jonathan Wild. Är ni herr Jonathan Wild? frågade betjenten, darrande i alla leder. Det är just jag, Charcoal. Men låt inte mitt namn skrämma er. Ehuruväl, sade tjuftagaren med ett sjelfbehagligt småleende, det ser ut som hela verlden skulle bäfva för detta namn. Lyd mina befallningar, så bar ni ingenting att frukta. Se så, skynda er nu. Låt gossen tro, alt ni förin honom till lady Trafford. Förstår ni, Charcoal? Betjenten hvarken förstod eller hörde hvad herr Wild sade. Han hade blifvit alldeles förvirrad af denne mans närvaro. Men som han ej vågade tillstå att han ingenting bört, gjorde han en djup bugning, och gick. NIONDE KAPITLET. DET STULNA PORTRÄTTET. ,Hvad tänker ni göra?, frågade Treichard, så snart de voro allena. Allt hvad omständigheterna kunna föranleda, sir Rowlond,, svarade Jonathan. Någonting skall nödvändigt förekomma under ransakningen, hvaraf jag kan draga fördel. Hvarom icke, så för jag honom till S:t Giless fängelse på milt. eget ansvar. . Är det hela er kloka plan ? frågade riddaren med föraktlig min. Sedan han en gång kommit dit, fortfor