Aftonbladet – 11 september 1847, sida 2

Nej, sir Rowland, svarade betjenten; eftersom jag viss!e att ni ärnade rida till S:t Albans i qväll, så tänkte jag, ni hellre ville tala ejelf med gossen. Dessutom är det något besynnerligt med honom, ty, ehuru jag frågade i största förtrolighet hvad han hade tör ärende, vägrade han att svara på mina frågor, och sade att han ej kunde meddela sitt budskap åt någon annan än ladyn sjelf. Jag trodde mig för den orsaken icke böra afvisa honom, innan jag nämnt för er denna omständighet. Det var rätt gjordt, sade Trenchard. pHvar är han ? frågade Jonathan. I salen derute, svarade Charcam. Är han allena? Nej, inte precist allena. Det är en annan gosse som står i porten och väntar på honom; samma gosse, som sir Rowland nämnde var här för en stund sedan; han, som hjelpte lady Trafford med juvelskrinet. Juvelskrinet! ropade Jonathan. Åha! pu förstår jag! sade han, och hans ögon blixtrade. Jack Sheppards fingrar äro som de voro bestrukna med lim. Saknades någonting sedan han bade gått, sir Rowland ? Intet, så mycket jag vet, svarade riddaren. — ,Vänta! det faller mig någonting in. Och han samtalade tyst med Jonathan. Så är det! ropade denne då Trenchard slutade. Den här lilla galningen kommer för att återlemna hvad den andre bade tagit, hvad helst det må vara; tilläfventyrs något som lady Trafford hade. lagt afsides, för att dölja det för er. Så måste det vara; det är just likt en sådan der mes. Vi ha honom fast, så säkert som en bofisk i en bur, och kunna vrida nacken af honom lika lätt som det vore en fågel. Gör mig det nöjet och låt mig få leda den här saken, sir Rowland. Jag är gammal och van vid sådana affärer. Hör bi tillade han, ni der, — hvad är det ni heter? Charcamp, svarade betjenten och bockade sig. Godt, herr Charcoal, för in gossen hit. Men nämn inte ett ord om att lady Trafford har rest — kom ihåg det. En tjulnad har blifvit begånger, och er herre misstänker den der gossen att vara delaktig i brottet. Han vill der