Aftonbladet – 11 september 1847, sida 2

— Kongl. teatern öppnade i går sina operarepresentationer med Trollflöjten,. Redan detta val innebar goda auspicier, och änr.u lyckligare funno vi i den, öfverhufvud taget, utmärkt lyckade exekutionen af det herrliga verket. Sällan har Trollflöjten här gifvits med så mycket nit och pistet, och de olägenheter, som förekommo, böra i de flesta fall fillskrvifvas ett mindre lyckadt arrangement. Tamino, som öfverhufvud är en bland hr Strandbergs tacksammaste partier, gafs af honom med ovanlig lyftning och sanning i sång och spel: Hr S. åstadkom betydande effekter uti sin sång, emedan han sökte dem på den väg de endast kunna vinnas, på den artistiska sanningens. Detsamma kan också sägas om m:ll Ebeling (Pamina), som ådagalade en ganska lyckad uppfattning af sitt parti, och i allmänhet omisskänneliga framsteg i sin konst. Man finner henne ej ett ögonblick utom sin roll, och serskildt bör erkännas, att hon ej lät förleda sig till att forcera sin röst, hvilket förr stundom händt henne. Uti vansinnighetsscenen i sista finalet lyckades bon dock ej alldeles träffa det rätta uttrycket. Den kraft hon inlade i hela scenen, hade bordt sparas till det sista momentet, när hon lyfter dolken; då först gör detta ställe sin rätta effekt. Dessutom frånryckte genierna benne dolken för tidigt; hon hann icke lyfta den. — Nattens drottning gas med verklig artistisk förtjenst af mamsell Fundin; något mera energi bade i vissa momenter kunnat önskas, såsom i slutet af hennes 2:1ra aria m. m. — Hr Haglund är visserligen ännu ej riktigt vuxen Sarastros parti; man saknade den lugna storartade stil i sång och aktion, som öfverallt bör herrska. I sistnämnda afseende anmärka vi det moment, då han vrider dolken ur mohrens hand: denna manöver är enligt vår tanka främmande för karakteren, och blotta vidrörandet af Sarastro bör vara nog att förlama brottslingens arm. — Hr L. Kinmanson gaf Papageno med sin vanliga trefliga humor, sin sceniska säkerhet, och äfven Papagena fann uti fru Almlöf en lycklig representant. — Om Tärnorna kan man visserligen ej säga mycket godt, hvarföre ock åtskilliga ensembler (t. ex. scenen näst den sista i Z:de aktens final) utföllo nog matt. Detta är måhända svårt att afbjelpa; men hvarföre genierna gifvas af trenne elever, då fru Gelhaars och mill Torslows medverkan kan erhållas, är svårt att inse. Man kan af de unga eleverna ej begära mera än hvad de prestera, men med skäl kan man af de styrande fordra, att de, då det låter sig göra, besätta så vigtiga partier på ett sätt, som ej tillintetgör all effekt. — De serskilda numrens tempi voro denna afton enligt vår tanka i allmänhet ganska lyckligt träffade. — Huset var temligen godt, och hufvudpartiernas innchafvare helsades vid deras inträde med lifliga applåder.