Aftonbladet – 10 september 1847, sida 2

PREUSSEN OCH TYSKLAND. (Forts. fr. J2 4199.) Låtom oss nu i specisliteter följa förfarandet af folkets män i spåren! Referenten (von Bianco heter mannen) behandlar folkets sak från samma ståndpunkt som regeringen. Att hans tal öfverflödar af pligtskyldig underdånighet förstås af sig sjelf. Likväl förtjena åtskilliga af hins vndergifna frasmakerier att reproduceras, såsom exempel på äkta preussisk lojalitet. I det han söker deducera, att en harmoniskt sammensalt statsförfattning icke stämmer öfverens med de provinciella skiljaktigheterna, afbördar han sig följande prof på statsmannavishet: Hvarest slatens medelpunkt, suveränitelen, står fast, hvarest kronan allenastyrande leder det helas sammanhang, der lider äfven icke nationalandan (preussisk nationalanda!) af provincialständer-representationens fortfarande. Denna (nemligen nationalandar) bör fast hellre sökas och finnas i den öfverensstämmelse, trohet och titlgifvenhet, som lifva statens medlemmar: i den gemensamma kärleken till konungen och (!) fosterlandet. Vi hafva derföre icke af nöden ett fastare ömsesidigt samband, mellan Preussens serskilda provinser, utan biolt en uppriktig hängifvenhet bos hvar och en för sig, till det gemensamma stora fäderneslandet (det är: till konungen!) Har man väl någonsin läst ett besattare sam