Aftonbladet – 10 september 1847, sida 2

ade främlingen, i det han tog en stol och atte sig. Riddaren, som ej kunde fördraga denna tillacsonhet, steg på ögonblicket opp. ,Besvära er inten, forifor den andre, utan utt synas på minsta sält förlägen öfver den illrättavisning, som låg uti riddarens uppförande. Jag gör aldrig afseende på ett ceremoniöst motjagande, då jag i alla fall vet att jag är välsommen. Vi ha råkats förr. ,Verkligen! sade sir Rowland med högdrasen min. Kanske ni vill erinra mig om tid och ställen Låt mig se. Tiden var den 26 November ir 4703; och stället var qvarteret Myntet i Soutl.wark. Ni ser, att jag har godt minne, sir Rowland., Riddaren spratt till, som om han hade blifvit dödligt sårad. Han hemtade sig likväl genast och svarade med lådsadt lugn: Ni misstar er, min herre. Jag var i Lancashire på mitt familjegods, vid den tiden som ni talar om. Den okände smålog med tvifvelaktig min. pLika godt, sir Rowland,, sade han efter ett kort uppehåll, hvarunder riddaren betraktade honom med forskande blick, likasom för att söka påminna sig hans anletsdrag; jag vill icke motsäga er. Ni gör rätt i det, att ni är försigtig, tills ni vet, med hvem ni har att göra; och äfven då kan ni aldrig vara nog varsam. Tillstå aldrig något, tro aldrig något, gif aldrig något för intet: det är mina egoa maximer. Och det är sådana grundsatser, som äro tillämpliga för hela verlden; åtminstone äro de i