Aftonbladet – 9 september 1847, sida 3

M:ll Lucy förmodade att orsaken till det elaka lynne, hertiginnan nästan beständigt visade inomhus, härledde sig ifrån detta begär att beberrska sin. mån och sina barn, hvilka pretentioner hertigen ihärdigt satte sig emot. M:ll. Lucy tillstod att hertiginnan stundom visade en yttring:af svartsjuka emot benne, som dock icke var grundad på något möjligt skäl; imedlertid visade s:g hertiginnan mesta tiden dräglig emot henne, om hon också icke lät märka någon: tillgifvenhet; detta kom: henne ofta att glömma hertiginnans orättvisa. M:ll Lucy hade ingen förmögenbet; irgen vän i Paris; hon borde söka bibehålla en plats, hon en gång fått, med så mycket större resignation, som hertigen lofvat henne en pension, om hon hade mod att, oäktadt allt det obehag, hvarför hon var blottställd, afsluta hans trenne döttrars uppfostran. Hon räknade på att denna pensionssumma skulle gå till 43500 fr. per år eller 500 för hvardera af de tre flickorna. Man försäkrar, att m:ll Lucy på ett bestämdt sätt förklarat, att hertiginnan icke för henne yttrat minsta misstanka om några närmare förhållanden mellan henne och hertigen. Hertiginnan må hafva sagt sådant åt andra, sade hon, men aldrig åt mig. Då hon för två år sedan vistades på Corsika med sina elever, omtalade en allmän tidning, att hon skulle hafva rymt med hertigen, cch hon beslöt sig att genast lemna sin plats; men då motsatte sig marskalken, hertiginhans far, detta, emedan sådant skulle endast ge ryktet mera styrka. Hertiginnan visade mycken köld, till och med missnöje, då bon såg, att m:ll Lucy förändrade föresats och stannade i huset. Imedlertid syntes denna motvilja gifvit med sig; sedan ett år hade hertiginnan varit serdeles god emot benne. Under loppet af sista vintern bade hertiginnan icke besökt nigot spektakel eller någon bal, i sällskap med sina döttrar; utan att erbjuda m:ll Lucy en plats bredvid sig. Många gånger hade hertiginnan samtalat med henne om giftermålsförslager för döttrarna och bedt henne öfvertala hertigen att ingå på hennes planer, men hon hade vägrat träda emellan i en sak af så ömtålig egenskap. . M:ll Lucy -tillade, att hon blifvit mycket nedslagen, då, under sistl. Jui månad, en prest; vän i huset, kom att underrätta henne, ait hennes närvaro i hertigens hus gaf anledning till missnöje och att hon icke längre kunde stanna tjvar. På frågan om de orsaker, som kunde föranledt hertigens anklagande för mordet, svarade hon: Nej, nej, nej! mine herrar! sägen icke, att han är skyldig! det är omöjligt! Han, som icke kunde se sina barn lida! Säg mig icke att det är han! att det är svåra anledningar emot honom! Det är en misstanka, som icke skall rättfärdiga sig, nej, nej! Hon föll dervid flera gånger på knä, knäppte ihop händerna och böjde hufvudet mot jorden. O! säg mig, mine herrar! jag ber er... Nej, om ni säger det, skulle jag ändå icke kunna tro det... Nej aldrig!... det är omöjligt!... Mitt medvetande säger mig, att han icke gjort det!... Men om han hade gjort det, store Gud! Men det är jag, jag ensam, som är brottslig! jag, som älskade hans barn så mycket, som trllbad dem! Jag har varit feg; jag fruktade olyckan, fattigdomen, jag har icke kunnat foga mig under mitt öde. Hon berättade derefter, att hon skrifvit bref till barnen och att dessa bref finnas, der man kunde få se dem. Hon yttrar hela sin förtviflan deröfver, att hon icke lemnat hertigens bus, då hon såg den osämja, som herrskade emellan hertiginnan och hertigen. Detta är mitt brott;, tillade hon; skrif det, min herre! sade hon åt embetsmannen. Han skulle hafva begärt detta olyckliga upprättelsebref... hon skulle hafva nekat det, och då... Ack ja, det är jag ensam, som är brottslig, skrif det! Vid anställda undersökningar skall man hafva funnit flera bref från hertigen will m:ll Lucy och från denna till hertigens Den olyckliga hertiginnans testamente har blifvit inlemnadt till domstolen. Genom detta testamente öfverlemnar hertiginnsn åt sin man en del af sin lösegendom och nyttjanderätten till ett af sina gods. At en af sina söner testamenterar hon sina diamanter, med den egna föreskrift, att de böra säljas och för beloppet inköpas räntebärande statspapper, hvaraf räntorna böra kapitaliseras och för dem hvarje år nya räntebärande papper inköpas, till den tid, då unga Praslin skall gifta sig. Då skulle försäljningssumman för diamanterna, ökad med de tillagda räntorna, användas till inköp af diamanter åt den nya makan. : Hertigen har likaledes på förhand gjort upp sitt testamente, och innan ban dog förklarade han, att mean skulle finna detta i bans pörtfölj. I detta testemente utnämnde han två af sina döttrar till universalarfvingsr till all hans lösegendom, med den förklaring, att han räknar på deras enighet för att sinsemellan göra en lika delning af denna qvarlåtenskap. Efter flera punkter, hvari han frikostigt ihägkommer åtskilliga. medlemmar af familjen, testamenterar han åt m:ll Lucy en årlig ränta af 3000 francs. Tidningen 1e Constitutionnel meddelar en planritning af rez-de-chausseen till huset, hvari mordet blifvit begånget. Men finner af denna plan, att hertiginnans sängkammare var belägen åt trädgårdssidan och hertigens åt gården, i en sidobyggnad, som hängde tillhona med huftend