Aftonbladet – 9 september 1847, sida 3

förebråelse, under det de återvände till talrummet. Ack, ni männer! ni männer! Så snart ni fått en inbillning i hufvudet, så är det nästan omöjligt att ta den ifrån -er. Men, min älskade vänb, sade mannen, utseendet var verkligen emot-er, det måste ni medgifva. Imedlertid, då ni försäkrar mig, att ni inte skrifvit de der brefven, och Kneebone bedyrar, att han aldrig fått sådana bref, så kan jag ej annat än tro er. Och hädanefter skall det bli min regel, att en äkta manbör tro endast hälften af hvad han hör, och alldeles intet af hvad hanser)d En förträfflig regell anmärkte hustrun; den förnuftigaste, jag nånsin hört er yttra. j Men nu måste jag gå och:se efter Thames; sade, snickaren. i Åhy låt Thames vara; det är ingen fara med honom. Kom med mig i talrummet; Jag kan inte umbära ert sällskap i närvarande ögonblick. Ack, min Gud, hvad lifvet är tungtb Se sål, ropade Jack, i detsamma de begge makarne gingo in i talrummet; kusten är Klar, låt oss nu skynda. Thames var just i begrepp att följa efter, då han kände en. lätt hand som tog honom sakta i armen. Han vände: sig om. och såg Winifred bredvid sig. Hvart går ni? frågade hon. Jag kommer straxt wullbaka, svarade han undvikande. Gå inte, jag ber er så mycket! sade hon med sin ljufva röst. Ni är i fara. Jag hörde hefr Kneebone säga det just nu. Död och helvete! Sådant förbannadt uppehåll! ropade Jack med otålighet. Om ni sölar så der, kommer gamla Wood på oss! Om ni går ur fläcken, så ropar jag på honomp), sade Winifred. Det är ni, Jack, som öfvertalar min bror till hvad ondt är. Thames,; fortfor hon, det kan-inte vara någon god