Aftonbladet – 9 september 1847, sida 2

Släpp mig! skrek Jack, under det han stretade emot af alla krafter och höjde knifven3 vannars märker jag er för lifstiden.n Men Thames lät ej afskräcka sig, och striden skulle troligtvis fått en olycklig utgång, om ej en fredsstiftare hade uppträdt i lilla Winifreds person, som, orolig öfver det buller hon hörde, rusade hastigt in i rummet. Håll!, skrek hon, då hon såg det upplyftade vapnet i Sheppards hand; gör inte illa åt Thames; gör inte det, söta Jack! Om ni nödvändigt skall döda någon, så döda mig, och inte honom., Och hon kastade sig emellan dem. Jack släppte knifven och drog sig åt sidan med dyster min. pHvad var anledningen till er träta, Thames?n frågade hon ängsligt. Just ni, svarade Jack tvärt. pDet är inte sån, invände Thames. p,Jag skall säga er alltihop sedermera. Men nu måste ni lemna oss, bästa Winny; Jack och jag hafva någonting att uppgöra oss emellan. Var inte rädd, goda Winny. Vår träta är alldeles slut. Är ni säker på det? frågade Winifred och kastade en tvifvelaktig blick på Jack. Ja, det är bestämdt, svarade denne; phan skall. få göra åt mig. hvad han behagar; han skall få hänga mig, om han så tycker — om ni önskar det., Efter denna försäkran, och på Thames förnyade begäran, drog den lilla flickan sig undan, ehuru icke utan motsträfvighet. lar ,Hör, Jäcko, sade Thames, i det. han gick till honom ech tog hans hand; åt det vara slut nu, Jag upprepar ännu en ging, att jag ingenting. skall säga celler göra, hvarigenom ni kunde komma i ledsamhet. Var öfvertygad om det. Men mitt beslut är att tala med lady Trafford, Måhända kan jag af henne få veta, Ihbvems det här porträttet ärz