Aftonbladet – 9 september 1847, sida 2

id riksdagen utgöra det starkaste föreningsch sambandet för denna anda. Likasom bikoparne sjelfve anse sig så att säga ex Officio örpligtade — nästan utan undantag — att söka verka för regeringen, i fråga om erhållande af nögre anslag m. m., och likasom de, af samma inledning, tro det vara ett åliggande att motverka all demokratisk tendens, hvarföre man ifven stundom sett dem vara de senaste att vilja gå in på utvidgning af folkundervisningsväsendet; likaså har man hittills tyckt det vara satt utom allt tvifvel, att de i detta hänseende utöfva det starkaste inflytande på majoriteten af ståndet ), först genom sina faderliga råd underhand i och för sjelfva riksdagsmannavalen, hvilket förskaffar dem en till största delen på förhand disciplinerad korps, och sedan -genom den andeliga biskopsmagnetism, som vid serskilda tillfällen åstadkommer majoritetens beslut inom ståndet. Af alla dessa orsaker bör Minerva finna, huru högst vigtigt det måste vara, att hon icke längre dröjer med den utlofvade stora byken, som skall rentvå det högvördiga ståndets majoritet från påståendet att stå under b:skoplig ledning, och att dess snara tillredande måste vara angelägnare än något annat, just i följd deraf, att hon rubricerat detta påstående såsom en beskyllning, samt derigenom gifvit det en. starkare färg, än hvad vi möjligen åsyftat. — I sammanhang med förestående kunne vi icke lemna utan uppmärksamhet ett par ställen i Minerva för sistlidne lördag den 4 dennes. Det ena lyder som följer: I alla andra representativa stater, der man icke, såsom här, tror representanten i samma ögonbliek han blifvit vald, genast också, likasom genom ett mirakel, erhålla de kunskaper, den erfarenhet och den takt, som äro honom nödiga; utan der man tvertom inser, att representanten, för att förvärfva dessa egenskaper, sjelf behöfver en skola, har man ock stadgat, att representanterne skola väljas för flera år och offa sammanträda. Då man här vid uppgörandet af nya representationsförslag, aflägsnat sig ifrån denna af alla andra upplysta folk godkända regel, så kan ett så sällsamt fenomen omöjli-gen hafva mer än en förklaringsgrund, nemligen den, att de respektive förslagsmakarne, de må kalla sig liberala eller konservativa eller konservatift liberala, äro eniga deruti, att anse insigter, erfarenhet och takt vara för representanterne alldeles öfverflödiga.n Detta stycke innefattar omdömen, som tyckasvisa, att författaren är ganska Ltet bevandrad i politiken. Han skulle annars veta, att det liberala partiet i England yrkar såsom ett af folkets vigtigaste anspråk, att tiden för parlamentsledamöternas innehafvande af representanträtten måtte förkortas från sju till tre år; en del yrkar till och med årliga val, likasom det sker i Amerika. Det är också tydligt att den vinst, som öfningen och deltagandet i riksdagsförhandlingar kan lemna uli större erfarenhet m. m. kan bibehållas likaväl derigenom, att samma personer inväljas ånyo, om de äro förtjente dersf i öfrigt, hvilket också ofta sker; ja! man ser sällan en gammal förtjent deputerad, som icke ånyo erhåller en plats, der folket har att välja; äfvensom å andra sidan, att ju: längre tiden är för representanternes innehafvande af sin befattning, desto större blifva de ansträngningar, intriger och kabaler, som göras för valen. Om parlamentsledamöterne i England valdes årligen, i stället för hvart sjunde år, så skulle säkert icke heller valen kosta så grofva summor, som nu är förhållandet. Satsen upplyses ännu bättre, om men vill betrakta förhållandet med administrativa och styrande befattningar, som onekligen måste anses fordra en vida längre skola än representantbefattningen. Så t. ex. vet man, att det gamla Rom räknade den långvarigaste och mest lysande epoken af sin tillvaro under republiken, oaktadt de högsta styresmännen, konsulerne, årligen ombyttes, äfvensom det bär sig, förträffligt i Förenta Staterna, fastän regenten derstädes, presidenten, väljes ånyo hvart fjerde år, och hvarenda! till myndighetsår kommen person i hela unionen deltager i dessa val, så att våra ultraroyalister säkert skulle göra någon malör af förskräckelse, om de blefve vittne tilk den lifliga rörlighet bland folket och de många tal på land. och i stad, som ega rum under valtiden. : Ett annat ställe i Minerva, som vi måste rätta, lyder som följer: Företräden, som bestå i kunskaper, vett och bildning, utgöra en aristokrati, som tidningspressen omöjligen kan lida, som den hatar och förföljer, under det den, med Aftonbladet i ) Man vet t. ex. någorlunda bestämdt, att de sista riksdagsmannavalen för Lunds stift voro på förhand uppgjorda i biskop Faxes sängkammare. Redan de första dagarne af Augusti och flera veckor före valen kände man i Malmö och Ystad namnen på stiftets fyra blifvande riksdagsmän, och detta med sådan säkerhet, att resultatet sedan endast slog fel på några få röster emot hvad som förutspåddes. Vi vädja till invånarne i Skåne, huruvida icke dessa uppgifter stå i full enlighet med hvad som utgjorde allmänna tankan. Det får härvid visserligen tilläggas, att man påstod, det affären hufvudsakligen gått genom biskopens högra hand, doktor Reuterdahl, såsom verkställande, men gubben Faxe sjelf, ehuru mycket gammal samt sjuk och svag till kroppen, så att han ej kan lemna sitt rum, fortfar likväl ännu alltid att högst lifligt intressera sig för hvad man kan kalla ståndets diplomatiska angelägenheter, och skall vara ganska fin i detta hänseende. Detta vederlägger således äfven det fordnaall-: männa ryktet, att detta slags angelägenheter egentligen styrdes af fru biskopinnan under hennes