Aftonbladet – 8 september 1847, sida 3

det skall icke båta er. Släpp oss ut, herre. Nå, må ske då! Blueskin, spräng dörmn. ) Ni skall icke komma ur fläcken. Öppna fönstret, Thames, och ropa på hjelp. Håll! sade Jonathan, som icke ville drifva saken till det yttersta; får jag tala ett ord med er först, herr Wood., Jag vill inga förklaringar ba, de må vara hurudana som helst, svarade snickaren meå förakt; icke ett ord förr än wi träftes inför domstolen., Säg åtminsrone hvad det är frågan om. Det är en sträng anklagelse ni gör. Det är det, svarade Wood. Känner ni igen den här nyckeln? Mins ni, åt hvem ni gaf den, och för hvad ändamål? eller skall jag. uppfriska ert minne?, Wild syntes förvirrad. Lemna er fånge frin, fortfor Wood; meljest låter jag öppna fönstret. Herr Wood,, sade Jonathan, i det han gick närmare intill honom och talie med låg röst; hemligheten af er fostersons börd är känd af mig. Namnet på hans fars mördare är mig också bekant. Genom mig kan ni få veta begge delarne ; ännu mer, jag lofvar bestämdt att underrätta er om alltsammans, så framt ni blott denna gången icke hindrar mig att utföra min plan. Denne mannens arrestering är af stor vigt för mig. Sätt er ej deremot, och jag förbinder mig att tjena er. Gör min afsigt om intet, och jag blir er dödliga fiende. Jag behöfver blott gifva en vink derom, att den der gossen finns här i huset, och hans lif är inte värdt ett öre. Lyssna ej till hvad han säger, min far, ropade Thames, som icke anade att det så nära rörde honom sjelf; det är fullt med folk utanföre. Väljo, sade Jonathan. Om ni inte snart fattar ert beslut, så ropar