Aftonbladet – 8 september 1847, sida 3

bero, tills det visar sig huru med Olssons tillfrisknande aflöper. — I förgår afton kl. omkring 40 blefvo två fruntimmer på Drottninggatan ofredade af en okynnig mansperson, som i sällskap med några kamrater tycktes hafva gifvit sig ut i sådant ändamål. Man trodde sig uti en betjent, vid namn Carl Haglund, hafva ertappat den brottslige; han blef införd i en portgång och derstädes eftertryckligt tuktåd med både käppar och annat, efter hvad han uppgifver. Han påstår att han ganska oskyldigt fått uppbära denna afstraffning, ty han skulle icke hafva haft någon del i förfördelandet emot fruntimmerna, hvilket, enligt dessas berättelser, bestått deruti, att den ena blifvit skuffad och båda fått sina klädningar sönderrifna. Icke tillfreds med det extra judiciella straff som Haglund fått emottaga i portgången, åsyftar man nu, att äfven få honom befordrad till laga ansvar. En polisundersökning om uppträdet är börjad, hvarvid till och med herr underståthållaren Ungberg uppträdt såsom vittne. — En piga blef förliden lördag på Storgatan öfverkörd af en åkardräng vid namn Johan Andersson. Pigan skadades visserligen dervid, dock mindre betydligt; åkardrängen är tilltalad i polisen. — I går förekom uti polisen den af AÅ. B. förut omnämnda anmälan, som Stockholms stads konsistorium gjort emot en mureriarbetare Svensson, att denne skulle hafva varit vanvördlig emot konsistorium och missbrukat Guds namn. Af konsistorii skrifvelse vill synas, att vid ett tillfälle då makarne Svensson varit inkallade till konsistorium för att förmanas till sämja i äktenskapet, mannen Svensson tagit saken alltför lätt, och utan omsvep och förbehåll erkänt sina små synder, hvilket konsistorium funnit oblygt och fräckt. Han hade tillstått att han då och då brukade vara borta och taga sig ett rus, i stället att vistas hemma hos hustrun; och då konsistorium affordrat honom löfte att föra ett mera anständigt och husligt Hf, hade han svarat det han icke tänkte bortlägga sitt supande, och att han ej ville gifva sin hustru några löften, emedan det är bäst att icke lofva hvad man troligen ej kan hålla. Missbruket med Guds namn hade bestått deruti, att Svensson, efter att hafva bekänt på sig en otrohet, återtagit detta erkännande och bekräftat sitt förnekande med den i det lagliga edsformuläret förekommande slutstrofen: så sant mig Gnd hjelpe c. — Öfverståthållareembetet remitterade målet till käranersrätten.