Aftonbladet – 8 september 1847, sida 3

UISEESVESRSARETESESSEES er, att börja med, till Newgate. De Jakobitiska kråkorna sakna en fågelskrämma. I detsamma han yttrade dessa ord, kastade ban sig, med ett språng likt en tigerkatts, på klädeshandlarens strupe. Och så oförmodadt och så väl riktadt var anfallet, att hans jättelika motståndare föll omkull, så lång han var, på golfvet. Hit med handklöfvarne, Blueskin! ropade han åt denne, som nu först började hemta sig efter det döfvande slag han erhållit, och försökte resa sig upp. Qvickt, det djefvulen an fäktar er; annars få vi aldrig håll på honomb Mord! skrek fru Wood med den mest skärende stämma. Här är en pistoll ropade Thames och skyn dade att bemäktiga sig det andra af Blueskin: skjutgevär, som denne hade släppt vid det slag han fått af Kneebone. Skall jag skjuta ho nom? frågade han och sigtade på Jonathan. Ja, ja, sätt pistolen i örat på honomp, skrek fru Wood; det är det säkrastel Nej, ge den åt mig, sade Wood, ryckte pi stolen ifrån gossen och rusade till andra ändar af rummet, der han ställde sig med ryggen emo dörrn. Jag skall snart bringa denna sak i ord ning. Jonathan Wild! tillade han med hög röst; jag befaller er att lemna er fånge frin Det skall jag göra, svarade Jonathan, son imedlertid hade med Blueskins tillbjelp lyckat att sätta handklöfvar på klädeshandlaren; 3 snart jag får herr Walpoles befallning derom — men icke förr. Vill ni underkasta er följderna då? Mycket gernaln I sådant fall häktar jag er och er medbrotts ling, Joseph Blake, äfven kallad Blueskin, så som skyldige till grof missgerning, sade Woo och höjde sin staf. Sätt er emot min myn dighet, om ni vågarl Ett qvickt påfund, svarade Jonathan; mer