Aftonbladet – 8 september 1847, sida 2

Jag hade ej min hand med i spelet, svarade Jackson med en plump ton; men jag känner dem som hade det; och jag kan framdraga vittnen, så snart det pifordras. Det bästa vittnesmål skulle den kunna aflägga, som varit mördarens medbrottsling, sade Thames, som insinuationen rörande hans far hade på det högsta förtrutit. Skulle ni kunna ge anvisning på ett sådant vittne, herr Jackson ? frågade Wood med en betydelsefull ton. Det kan jag,, inföll Thames. Då behöfver ni ingen vidare upplysning a! mig,, sade Jackson med stolthet. Hilll ropade Wood; detta är en högstin. vecklad sak. Om ni verkligen ör delaktig : gerningen ... Vi skola tala vidare derom i morgon föl Jackson henom i talet. Imedlertid vill jag med er tillåtelse, göra några anteckningar, som hafva afseende på vårt samtal. Så många ni behagar,, svarade Wood och gick till kaminen, der han tog ner en konsta: pelskäpp, som hängde på en spik. Jackson hade under tiden framtagit sin plån bok, och sedan han sorgfälligt formerat en bly ertspenna, började han skrifva på ett tomt blad Medan han var härmed sysselsat!, hade Thames drifven af en oemotstindlig nyfikenhet, tagi pennknifven från bordet, der Jackson lagt de! bredvid sig sedan den var begagnad, och met uppmörksambhbet betrakt:t skaftet. Hvad ha der upptäckte förorsakade en märkbar förän dring i hela hans väsende. Han lade knifver ifrån sig, fästade en skarp, misstrogen blick pi den skrifvande, som, okunnig om hvad son passerat, fortfor med sitt göromål. Se sån, utropade Jackson, i det han lad ihop plånboken och steg upp, nu är det rik tigt. I morgon klockan tolf skall jag vara ho er, herr Wood. Tänk imedlertid på vilkoren