Aftonbladet – 8 september 1847, sida 2

band, dels åt redliga ech fliiga arbetare, som i nöd och elände framsläpa ett bittert, bekym merfullt lif; dels åt dessa olyckliga, som förbrutit sig mot samhällets lagar och, drabbade af rättvisans straffande hand, med ett fläckadt rykte och ett tryckande medvetande om sin djupa förnedring, återvända till samhället, som i allmänhet är föga böjdt att glömma dera: vanfrejd, äfven om en sann ånger och bättring följer. För den, som reflekterat öfver detta vidtomfattande ämne, visar det sig klart, att nöden och eländet, nio gånger bland tio, är upphofvet till det så kallade lägre folkets laster och brott. Vill man derföre verka något väsendtligt för de arbetande klassernas kulturutveckling, så måste man framför allt bekämpa pauperismens öfverhandtagandr, samt den råhet, själsslöhet och sedeförderf, som i allmänhet hålla jemna steg med densamma. Det radikalaste och till roten af det onda djupast gripande botemedlet har man derföre trott vara en bättre tillsyn och vård om det, under armodets ok uppväxande släytet, som nu på många ställen, i brist af denna menniskoälskande omsorg, redan från spädaste barndomen insuper den förpestade luft, hvsrs renande är menniskovännens svåraste uppgift. Till vinnande af detta vackra ändamål har man isynnerhet fästat vigt vid inrättandet af präddnings-asyler för vanvårdade barn, samt organiserandet al så kallade skyddsföreningar, hvilka sednares verksamhet nu synes vilja antaga en större utsträckning. Det har säkert icke fallit i glömska att, redan 4843, en ädelsinnad landsmaninna, mamsell Bremer, offentligen uppmanade Sveriges qvinnor att i massa söka medverka till instiftandet af räddnings-asyler för fattiga barn, ge. nom allmänna insamlingar och genom öppnandet af exposition af deras egna handaslöjder, hvilka försåldes till förmån för dessa tillämnade filantropiska stiftelser. Ideen omfattsdes med värma på många orter; höga och låga skyndade att offra sin skärf, samt efter förmåga medverka till det goda ändamålet. Men ämnet var ej tillräckligt begrundadt, opinionen ej fullkomligt stadgad, och det vackra företaget strandade, emedan allmänna omdömet ej ännu var nog utveckladt i denna så vigtiga samhällsangelägenhet. Nu uppstod fråga, huru de insamlade medlen borde användas ; och, ehuru hufvudsyftet förfelades, må man derföre ej irc att den ädla välgörenhet, som sammanskjutit medlen, blef utan frukt; tvertom skördar vårt land nu på flera ställen gognet af åtskilliga välgörande inrättningar, som utgått från denna första misslyckade plan. I Upsala organiserades till exempel, i stället för den tillämnade räddnings-asylen, en Fruntimmersförening till befrämjande af en förbättrad barnavård. Föreningen har indelat staden uti 7 distrikter och för hvarje distrikt utsett en af direktionens ledamöter att, såsom distriktets beskyddarinnar, hafva uppsigten och ledningen af de åtgärder, som kunna lända till befrämjande af en förbättrad barnavård inom dess distrikt. Ett efter behofvet lämpadt antal af de föreningens ledamöter, som bo uti distriktet, har närmaste tillsynen öfver de fattiga hushåll med barn, som höra till deras distrikt, oeh dessa ledamöter åligger att förskaffc sig noggrann och tillförlitlig kännedom om de barns uppfostran och vård, öfver hvilka de åtaga sig uppsigten, eller den närmaste. tillsynen För sådant ändamål böra de, enligt stiftelsens statuter, besöka dessa barn i deras boningar: pefterfråga deras flit och uppförande hemma och i skolan; uppmuntra dem till gudsfruktan, arbetsamhet, snygghet cch ordenilighet; söka förebygga tiggeri och sysslolöshet ibland dem göra deras vårdare uppmärksamma på vigter poch ansvaret af deras heliga kall; meddela dem smärre uppbyggliga skrifter, som föreningen anskaffar, samt tillse huruvida det understöd, som åt dem meddelas, uppfyller ändamålet Af detta sätt att öfva välgörenhet, kan mar äfven i Sverge vänta mycket för framtiden; ty andra länders exempel hafva redan visat del lyckligaste resultat. I Upsa Ja hafva 4132 hus. tåll med 3 34 barn åtnjutit Fruntimmersföreningens tillsyn och hjelp. Detta samband mellan armodets barn och de bättre lottade skalj verka välgörande på båda dessa samhällsklasser Den medborgerliga individen, som är i åtnjutande af lifvets alla beqvämligheter, skall ge