Aftonbladet – 6 september 1847, sida 3

förskräckt satt sig i spetsen för sitt parti, är det icke osannolikt, att han kunnat återeröfra sina förfäders krona. Men den obeslutsamhet, som hade varit skuld till alla hans slägts olyckor, medförde samma resultat för honom sjelf. Han uppsköt utbrottet tills den gynnande konjunkturen var förbi. Och när det slutligen skedde, saknade han tillräcklig energi att fullfölja sina fördelar. Men vi vilja ej gå händelserna i förväg. Vid den tidpunkten, då vår historia tilldrager sig, var Jakobistiska partiet fullt af förhoppningar och tillförsigt. Ludvig den Fjortonde lefde ännu, och man hade derföre grundad anledning alt förvänta sig verksamt bistånd af Frankrike. Den onåd, hvaruti den sista Tory-administrationens bufvudmän fallit, hade snarare förbättrat än skadat deras sak. Pöbeln samlade sig på gatorna vid den obetydligaste anledning; ständiga upplopp föreföllo: och dessa larmande hopar begingo de gröfsta excesser, under det de öfverljudt förkunnade sitt hat till Hannoverska huset och sin afsigt att göra slut på den protestantiska arfsföljden. Imedlertid blefvo faktionens företag noga bevakade af en klok och omtänksam minister. Regeringen var icke okunnig om sina fienders styrka, och kunde så mycket mindre vara det, som dessa aldrig försummade något tillfälle att skryta med sitt stora antal; och det var således naturligt, att försigtigbetsmått vidtogos till motverkande af deras planer. På just samma dag, som de händelser tilldrogo sig, hvarom vi nu berätta, nemligen den 40 Juni 4743, blefvo Bolingbroke och Oxford anklagade för högförräderi. Hemliga kommissionen — detta engelska Tiomannaråd — der Walpole förde ordet, höll täta sammankomster; och det berättades, att man gjort de mest utomordentliga upptäckter. På samma dag, som genom en besynnerlig tillfällighet också var chevalier de S:t Georges födelsedag, samlade sig stora skaror af pöbel på gatorna, och man drack offentligen Prinsens skål, under namn af Jakob den Tredje. I många provinsstäder ringdes den dagen med klockorna och offentliga lustbarheter anställdes, likasom för en regerande monark.