Aftonbladet – 3 september 1847, sida 2

ning deraf, att Dujarrier blef skjuten. (Det var denne samme Dujarrier, som hade testamenterat en del af sin förmögenhet till Lola Montez, tilk hvilken han stått i något intimt förhållande.) Enligt duellslagen, får nemligen ingendera af parterna på förhand känna de vapen,som skola nyttjas i envigeskampen, när skjutgevär begagnas. En misstanka hade imedlertid uppstått, att Beauvallon på förhand hade försökt de pistoler, som nyttjades, men en af vittnen2, vid namn dEquevilley, svor på, att detta var 0grundadt. Nu, flera månader efteråt, hade imedlertid omständigheter förekommit, som gifva stark anledning, att pistolerna verkligen varit försökta. dEquevilley blef på denna grund ånyo instämd, och har blifvit förvunnen att bafva aflagt falsk ed, samt på grund deraf dömd till flera års fängelse, och äfven Beauvallon är arrestercd. Som båda de nämnde herrarne höra till den s. k. eleganta societeten, så har äfven denna sak väckt stort uppseende. Den tredje händelsen är åter ett mord, som skedde i förrgår midt på ljusa dagen vid sjelfva Börsplatsen, midt i Paris, der en ung commis hos en vexlare blef stucken med knif, af en rånare, som försökte stjäla en summa penningar i hans bod, men fasttogs af betjenten, hvilken var ensam inne i boden. Alla dessa saker hafva för ögonblicket så absorberat uppmärksamheten från allt annat, att man till och med synes förgäta penningekrisen, som eljest är ganska kännbar efter den hårda vintern. Den har isynnerhet uppenbarat sig bland dem, som handla med lyxvaror, och bland hvilka bankrutterna i år varit dubbelt så många som eljest. Man hoppas dock, att den förträffliga skörd, som i år inträffat, snart skall återställa jemnvigten härutinnan. London den 24 Augusti. Den nyss slutade säsongen ech de fulländade parlamentsvalen hafva här efterträdts af en kris i den financiella verlden och handelsklassen, hvars make man icke på många år upplefvat. Det häftiga fallet i spanmålspriserna har under de sista 14 dagarna förorsakat en mängd stora bankruiter, af hvilka en af de största blef bekant först i (dag på morgonen, och ännu många flera offer väntas. Förlusterna räknes till dato till 314 millioner pund sterling på dessa korkurser. Det mesta uppseendet bäribland har väckts af hr Robinsons bankiuit, hvilken är guvernör för engelska banken, och ansågs äga minst 400,000 pund. De rike köpmännen i City betrakta detta icke blott såsom en vanlig bankrutt, utan äfven såsom en fläck på den rikaste och rest ansedda penningeinstitutien i verlden och dess styrelse. Den mest betydande dernäst i ordningen är belgiske konsuln, under firma Castellanie et Fils, ett mycket gammalt och respekteradt hus, som i dag förklarat sig insolvent. Handelshusen Baring och Fred. Huth et komp. löra i går erbjudit det sistnämnda huset assistens, men dess chef hade då förklarat, att ställningen var så svår, att han ej med heder kunde emottaga den. Följande är en förteckning på de vigtigaste hittills inträffade bankrutterna: Leslie Alexander komp. på 400,000 ; den nyssnämnde Robinson å komp. på 200,000 ; Ch. Douglas Son 300,000 ; King Melville 300,000 ; Giles Son komp. 309,000 ; Coventry Sheppard 109,000 ; Edvards komp. 80,000 ; Burdget komp. 20,000 ; Simon Fraser ä komp. 100,000 ; Vestrie komp., summan ej uppgifven; Castellsnie Fils, summan ännu ej säkert känd. Jeony Lind slutade i lördags såsom Amina i Sömngångerskan den serie af lysande triumfer, som hennes talang här skördat under denna säsorg, och hvarunder hon förtjust hela Londonska publiken. Hon afreser snart härifrån, sedan hon hunnit först gifva nigra få konserter i de större städerna. I går afton gaf hom en sådan i Brighton, dit man nu reser på jernväg härifrån på mindre än två timmar, och ett icke ringa antal hade följt med ifrån London för att höra henne. Konserten gafs istadsbuset eller den s. k. Townhell, som bar rum för 700 personer, och fastän biljetterna, indelade i 3 klasser, kostade 2, 4Y, och 4 guin, så var selen öfverfylld; till och med från ön Whigt och tvärs öfver kanalen från Dieppe hade några rest, för att få böra denna vir svenska näktergal. Hon biträddes af Staudig! och Galli, som började med en duett; men blott för nyfixenheten att höra Jenny Lind, skänktes föga uppmärksamhet åt dem. Uti tredje numret först framträdde hon, ledd vid handen af Balfe, kapellmästaren vid bärvarande opera. Hennes första aria var af en för lugn karakter för att göra mycken sensation, ehuru äfven den applåderades; men då hon näst derjef:er sjöng romansen ur Robert: När jag gick I