Aftonbladet – 1 september 1847, sida 3

Aliva Trenchard! utropade fru Sheppard med ifver; står det så? Ja, nu ser jag, Trenchard rdet. Hur kunde ni veta det? har ni hört det namnet förr ? Jag tycker, jag vill komma ihåg — för länge, mycket länge sedan, då jag var litet barn, svarade fru Sheppard och lade handen på pannan; men det har försvunnit ur mitt minne, alldeles försvunnit. Hvar kan jag ha hört det namnet! Det vete fan, återtog Blueskin. Men bry er inte om den strunten. Ringen tillhör nu er, och ni tillhör mig. Se här, låt mig sätta den på ert finger. Fru Sheppard ryckte tillbaka sin hand, som han i detsamma hade fattat, och använde all sin styrka för att fria sig från hans enträgenhet. Sätt ungen ifrån erl röt Blueskin, uppretad. Nådl! ropade fru Sheppard, och stretade alt undkomma, medan hon höll barnet på så långt afstånd hon möjligen kunde; haf förbarmande med denna stackars oskyldiga, bjelplösa varelsel Och barnet, oroadt sf modrens ansträngningar, förenade sitt svaga skrik med hennes. Sätt ifrån er ungen på stund, dundrade Blueskin, om ni inte vill att jag skall förderfva honom.n Aldrig, ropade fru Sheppard. Med en ohygglig svordom tog Blueskin knifven mellan tänderna och försökte att fatta den arma qvinnan i strupen. Under detta fäktande föll mössan af henne. Bafven fick genast tag i håret och höll så fast henne. Hela huset återskallade af hennes nödrop. Men långtifrån att väcka medlidande hos den vildsinte angriparen, tjente hennes skrik blott att ännu mer öka hans raseri. Under det han tryckte sitt knä emot hennes sida, drog han henne till sig! med ena handen och fattade knifven med den andra. Han hade nu fått henne så nära, att ban kunde räcka barnet; och ofelbart hade han inom nästa ögonblick fullbordat sitt mordiska uppsåt, om icke en kraftig arm hade gifvit honom bakifrån ett slag,isom fällde konom till marken. i FRA