Aftonbladet – 1 september 1847, sida 3

stugan. I detta rum och i en oläst kista, säger sig den efterlefvande makan, för obestämd tid tillbaka, sett Sven Persson förvara arsenik, som begagnades åt kreaturen, men om sådant gift nu fanns, kan ingen upplysa. Sven Persson började emellertid, omkring kl. 4 e. m. att kräkas, och fortfor dermed, enligt enkans berättelse, till 2zmot mörkningen,, enligt vittnet Lena Larsdotters uppgift endast en half timme, hvarefter han blott en gång af sin hustru begärde vatten. Under denna tid klazade Sven Persson aldrig öfver plågor i magen, men deremot öfver svåra smär:or i ryggen och skuldrorne. Klockan omkring 2 på natten trodde sig hustrun, som delade säng med den olycklige, förmärka kallsvett på hans kropp — och en half timma derefter var han död! Obduktionsprotokollet beskrifver ej mindre än 43 serskilda skrubbsår på bakde!en af kroppen: båda klinkorne och bakre sidorne af låren fulla af en obestämbar mängd utaf blå strimmor: derunder liggande bindeväf och muskler ipfiltrerade af svart blod, hvilket äfven serdeles djupt fanns u!gjutet uti musklerne på högra sidan, upp emot rebenen: i ryggmärgskanalen utgjutning af blodvatten. Magens insida skall befunnits starkt inflammerad och på slemhinnan en mängd hvitaktiga, för hörseln (känseln ?) hårda, kantiga korn, hvilka kemiskt undersökta visade sig vara arsenik. Betyget innehåller hufvudsakligen: att blodutgjutniegen i ryggmärgs-kanalen kan zentagas såsom följd af det föregångna våldet, hvilket, alt döma efter de redan så hastigt uppkomna sjukliga obduktionsfenomenerne, varit af den styrka, att döden framdeles kunnat blifva, och i de flesta fall blifver en otvetydig följd:, att likväl nu det i magen funna giftet varit en ovillkorlig orsak till Svens död, och att det vär otvifvelaktigt att Sven Persson sjelf under lifstiden nedsväljt detta gift). En tillfrågad läkare, som befettar sig med medicolegala saker, har anmärkt, i afseende på doktor Smitts obduktionsprotokoll: att icke det af Sven Persson uppkräkte, för undersökning, efterfrågades: att Sven Perssons kräkningar, på olika ställen af hr doktorn kallas våldsamma, ihållande, häftiga, ihärdiga, då deremot det enda vittne, som i detta fall finnes, pigan Lena Larsdotter, säger att kräkningarne påstodo blott en half timme, och nämner intet om deras häftighet. Vidare skal!, efter sakkunniges yttrande, törsten vid arsenikförgiftningar vara så häftig, att den neppeligen kan motstås af den mest förtviflade sjelfmördare, men Sven Persson begärde blott en enda gång vatten och det sedan kräkningarne upphört. Härjemte skola m1gplågorne vera snart sagdt omöjliga att dölja, och Sven Perssons klagan gäller endast rygg och skuldror. Den yttre misshandlingen måste alltså hafvit plågsammare följder, än det skarpaste gift! Häradsrättens utslag lyder så: att de slag, svaranden, genom så väl eget erkännande, som vittnens berättelser, är förvunnen höfva tilldelat Sven Persson, ehuru af lifsfarlig beskaffenhet, ändock icke åstadkommit dennes död, som ovillkorligan förorsakats sf intagen arsenik; och ehuru, om antagas skulle att Sven Persson med vilja förtärt det gift, hvaraf döden följt, enligt hvad af ransakningen inhemtas, icke osannolikt synes, att han verkställt sådan, i förtviflan öfver den honom öfvergångna, utan ringaste giltiga skäl tillfogade missbandling, så att svaranden, i hvad fall som helst, bör kunna tillräknas att vara en villkorlig orssk till Sven Perssons död, likväl, och då enligt läkarens bestämda intyg, döden ovillkorligen föranledts af gifty — — — — fälles svaranden att böta 46 rdr 32 sk. bkolp J—g i Aug. 1847. Sn ) Tydlighet är alltid god, men här synes bemödandet att öfvertyga nog långt drifvet. År det möjligt att någon annan än Sven sjelf kunde nedsvälja det gift, hvaraf han dog? eller kunde giftet på annan tid än under lifstiden kommit in i magen? Icke läkare — hvad vet jag? LANDSORTS-NYHETER:.