Aftonbladet – 31 augusti 1847, sida 3

) Ide här Vinterbladet nog varit betydligt säkrare på sina krafter. Vinterbladet beröttade en gång, då det stridde I som bäst för det Scholanderska monopalet, shvad regeringen haft att göra, i fall hon varit öfvertygad, alt insm landet det varit omöjligt att finna en duglig byggmästare: hon hade bordt vända sig till en uilindsk mästare, men bestämdt en och ej flera, och det NB. efter prötIning af den stil som man sjelf önskade; ty en I mästare bar en älsklings-stil, en en annan; och sf hvardera exellera3 endast iden. Samma tidning bar pu sednast åberopat denna dom, och Isammsanfattat honom i dessa ord: om vederIbörande icke ägde förtrocnde till någon inhemsk konstnär, så burde de vwvidizla någon erkänd utländsk mästare, någon europeisk ceIebritet.n Vinterbladet underlät icke, vid första tillfället, att om det der )i fall, och rörsnde den frågan buruvida ,vederbörande ägde något Eopp på inhemsk konstnär — gifva en stor vink åt, nefter allt hvad man hittills sett, de Scholanderska ritningarne gåfvo borgen, ty de vors af Vinterbladet godkända; samt att Vin (Vinterbladet) älska icke att oupphörligen omtugga ett och detsamma, såsom somlige för sed hafva. Vi veta att äfven inländsk täftan var enkom bevisad(!) otjenlig. Allt skulle afgöras genom pvederbörandes förtroende,. Men hvarifrån kom väl så hufvudstupa detta Vinterbladets beslut, att jurare in verba magistri, just då det för vederbörande handlade om en sak, deri de minst af allt tunna vara bevandrade såsom domare, hvilket ock ingen förnuftig menniska lärer tillräkna dem? Nu imedlertid fann Vinterbladet, och finner ännu, allan rättfördighet uppfylld, och all landets väntan motsvarad dermed, att Vederbörande egde förtroende tll någon inhemsk mästare. Men när så var, när detta förtroende egdes och var nog, hvarföre hände det då att efter regeringens egen reqvisition — en utväg den ingen annat än lofordat — den mästareny slogs på fingrarne af en person, till hvilken vederbörande icke haft förtroende alt vinda sig; och att den på förtroendet, tillkomna första ritningen, som Vinterbladet tagit om band att så högeligen loforda, föll såsom — en barnslighet! Hvarföre hade Regeringen då ej redan iförsta hand vändt sig till herr Kleen och den anåra fästningsbyggåren,? Utan allt tvifsel derföre att Regeringen ej hade förtroende till dem: det vill med andra ord säga att Regeringen ej kände deras förmåga. Men huru många till inom Sveriges Rike kan det väl icke finnas, till hvilka Regeringen icke har förtroende; och som dock ega skicklighet, ja, som tilläfventyrs en dag skola irkallas, en efter annan, alt visa sin större skicklighet än dens, till hvilken, sist, ,vederbörande egde förtroende,? Sådant är Vinterbladets förtroende-system. Man må dernäst förvånas öfver att Vinterbladsredaktören, som icke har kunskap i frågan, dock afgör med så stor säkerhet, att man, för att gå ulom landet, skulle vända sig till en mästare, men kestämdt en och ej flera, samt gifver ett så herrligt tal om stilenn. Med förlof, af den stil som man sjelf önskade,, hvem skulle välja den??? Fordras icke bär redan, och i öfvermått, den der architektkunskapen och blicken, hvarefter man söker? Just det der pstilp-förhållandet, jemte alla andra, gifver nya skäl till täflan, flere mästare emellan; och, särskilt vid den der högvisa domen att af phvardera mästaren exelleras endast ien stilp, bör det anmärkas att satsen passade bättre för en annan tid än vår, då genom den vidt sträckta publiciteten nu, detalj-formerne af hvarje stil, och noga uppmätta teckningar af hela monumenterna, äro för hvarje architekts bekantskap och bruk tillgänglige. I synnerhet Tysklands architekler visa nu denna mångfald i sina ämnens behandling. Den store Schinkel var lika skicklig med andan af den grekiska tempel-stilen, den romerska tberm-stilen, den italienska allmänna landthus-stilen, den af Cinquecento från Giuliano da Majano, Scamozzin m. fl., den normandiskt-göthiska 0. s. v. Med nästan alla mästares medel, lånte han dock intet: Var slltid ren, bestämd, geometrisk. Han byggde med förstånd, könsla, storhet, lugn i det hela, afmätthet — i alla stilar; eller om man så vill, blott en stil: skönbet i alla former. Hade Vinterbladet en Schinkel att påräkna, så behöfdes nog ej mer än en; men hans jemnlike finnes ej nu. Betrakta vi, det der beviset nu att xmästarne icke skola nedlita sig att bjuda; så finna vi att Vinterbladet bar detta deruti, att en herr Fulton yttrar en gång i en tidningsartikel (såsom Vinterbladet sjelf öfversätter den): att vid täflan nu i England, hälften af byggmästarne, och det icke de minst talentfulle, hålla sig undan och lemna fältet åt de öfrigen. Således återstår ju alltid hälften, och möjligen de mest talangulla, att täfla. Detta synes tala ganska högt för täflan; äfven som att i England, det praktiska England, täflen alltid anlitas. Alt Barry, Englands nu berömdaste architekt, nedlät sig att täfla för den nya parlamentsbyggnaden, och vann, har Vinterbladsredaktören sjelf omtalat. Att Scott och Atkinson, åt hvilka Vinterbladet behagar utdela det vitsord, att de äro icke bland Englands utmärktaste byggmästare, men lära, åtminstone den förre, vara rätt skickliga män,, båda nedläto sig att täfla för Nicolai-kyrkan i Hamburg, och att den 3) Lescot hade stucerat architektur i Italien. Af honom är nästan hela östra facaden af Louvrens vestra hufvudbyggnad. 6) Perrault utöfvade läkarekonsten endast för de fattiga och sina vänner. Hans ,öfvyergång har Despreaux, som ville hämnas för det Perrault ej hade skonat hans Satirer, omtalat i sista sången af sin Ars poetica, med följande vers: nr Ö mm me a NOR I NO DH -— c DM Of ss RR AA AA MD 3 FN a a I L 8 I 7 0 0 Si