Aftonbladet – 31 augusti 1847, sida 2

ga, och fönsterna för väl tillbommade här il qvarteret, för att sådant skulle kunnat ske. Han kan ej vara lingt borta. Jag skall väl få rält på bonom. Hal! nu vet jag,, tillade han efter ett ögonblicks be:änksnde; der är hen, det vill )g svära på Och på nytt omgifvande sig med mörker, fortsatte han sin väg. Han bade nu kommit till ändan af huset, och klättrande upp åt tzkåsen, närmade han sig en annan byggning, som syntes åtminstone en hel våning högre än de omgifvande busen. Efter allt utseende var Jonathan väl underrättad om belägenheten; ty ban trefvade framför sig i! mörkret, till dess kan upptäckte en stege, som fanns upprest emot den angränsande byggningen, och hvilken han skyndsamt sprang uppföre. I detsamma drog han fram en pistol och öppnade blindlyktsn, och med blixters snabbhet rusade han genom en öppen lucka in uti den omnämnda byggningens vind. Ljusskenet föll straxt på flyktingen, com stod midt på golfvet i försvarstillstånd med barnet på armen. Aha! utropade Jonathan, som begagnade sig af de upplysningar Wood gifvit honom; ändtligen har jag fått rätt På er. Tjenare, herr Darrel!n Hvem är ni?) frågade flyktingen med sträf ton. En vänl, svarade Jonathan, i det han spände ner pistolen och stoppade den i fickan. Hur skall jag veta att ni är en vän? invände Darrell. Hvad skulle jag göra här allena, om jag vore en fiende? Men låt oss icke förlora tiden med en fruktlös ordvexling, då den kan användas nyttigare. Ert lif, så väl som ert barns, är i mitt våld. Hvad vill ni ge mig, om jag räddar er från era förföljare? Kan ni det verkligen?, frågade flyktingen med någon tvekan.