Aftonbladet – 28 augusti 1847, sida 2

hets befordrande. Från scholarne komma ihe studerande til gymnasierne, och frå thesse til academierne, begynn:ndes i the första med the lägste, lättaste och almännaste vetenskaper, fortsättandes samt förökandes them med andre högre uti gymnasierne, tils the ändteligen få the högsta at läsa och skjöta vid academierne ?), — — — I scholarne bör grunden läggas til upfostringen. Thet är therföre thet aldraoförsvarligaste, som någonsin kan vara, a: enfaldige och svage både til studier och lefverne skola skjöta upfostringen i scholsrne. Bliiver ther grunden illa lagd, så är thet svårt för the andre, som komma efter, at bygga theruppå. Nej, sannerligen, fastän scholgåssar hafva både svagare snille och mindre kundskap än gymnasister, så följer äntå icke theraf, at sådan olikhet skal vara emellan schollärare och lectorer. Thet fordras rät så mycket vett, försiktigheg och lärdom, at rät leda och upfostra en gåsse af 7 och 11 år, som en yngling af 16 eller 20 år. Medel at kunna få så skickeliga lärare i scbolarne, som vid gymnasierne, hafver en eller annan ef herrar biskoparne i riket vist oss prof ef: the hafva intet tillåtit andia til seholecollegaterne, än the som varit magna academici. Och eburu lönen varit liten, och ej svaradt emot theras möda och studier, hafva academici dock emottagit sådane collegater, efter de stån— digt fådt stiga alt högre och högre til lectorer vid gymnasierne o. s. v. Thet är en stor förmin både för lärare och ungdom, at sådane ungdomens upfostrare sålunda för hvarandra undanflytta; ty theraf lära the bättre känna ungdomens snille i olika åldrar och få så tilfälle och anledning at nogare betänka thes skjötsel och handtering. Jag är viss therpå, at om med ungdomens publique lärare gjordes öfveralt thenna inrätning, at the måste begynna med collegaterne i scholorne; men på thet the icke måtte ledsna, at the aldrig fingo se oförtjente sig föredragas vid öpningar och ledigheter, utan i ordning befordrades til lectorer i gymnasierne; at tihesse åter ihogkommes vid tjenliga beställningar i församlingen, academienr eller annorstädes, alt efter hvars och ens egenteliga studium, som han mest vårdadt: så skulle thet nog hlifva tilgång på käkt folk vid upfostringsverket, hälst ock om någon utväg kunde gifvas, at öka the nedrige scholebetjenters alt för ringa och knappa lön och stat. Antages thenna förändring, så, om ock ingen annan väg i förstone til sådane upfostringsmäns erhållande gifves, kan dock en välöfvad ochlärd man altid arbeta sig up i et studium; thet han ej tilförene lärdt, åtminstone när både böcker och annan lägenhet ej felasn ?). Af ofvanstående inhemtas, att detnya, hvarför skolreformens vänier och befordirare beskyllas, då de yrkz på skolornas och gymnasiernas förening genom införande af gemensamma lärare, förbättrade lönevilkor, ämnesläsning och förpligtelse för unga docenter från akademierna att börja sin elementarskollärarekurs redan i skolornas första (lägsta) klasser, är en sina fulla 400 år gammal pädagogisk fordran. Ja, man gick 4746 ännu längre än 1846, då man påstod, att det, för bildande af erforderLigt sammanhang mellan elementarliroverket och akademien, äfven var nödigt och tjenligt, att de, som genomgått elementarläroverket och der grundligt, genom att lära andra, sjelfva lärt sig elementerna af en vetenskap, sedermera, för vetenskapens fullständigare odling, flyttades som lärare till akademien eller, efter närvarande nomenklatur, att lektorer blefve professorer. En annan fråga, som också är en af lifsfrågorna i skolreformen, är den om de så kallade realias ingående i elementarundervisningen och fritt val af läroämnen. De konservativa i skolfrågan skrifva föräldrars cch målsmäns i våra dagar högt uttalade önskan, att mera realvetenskap måtte ingå i undervisningen och att barnen emot sina föräldrars önskan icke måtte tvingas att läsa latin, grekiska och hebreiska, på räkningen af vår tids materialistiska rigtnig i allmänbet, och anse icke den skollärare mycket värd, som i detta fall är af föräldrarnes mening. Hörom äfven i dessa afseenden den allmänna rösten för 4100 år sedan! I afseende på fritt val af läroämnen, heter det i meranämda till riksens ständer ställda skrift, pag. 404: Man bör noga akta sig, at the, som hafva någon naturlig tröghet i vissa själens förmögenheter och snilleslag, aldeles intet tvingas till sådane språks och vetenskapers lärande, som med et sådant snille icke kunna fattas, utan lemnas frie therifrån, at the så mycket bättre må skjöta thet, hvartil the hafva naturlig skickelighet, hog och böjelse. Hade man altid aktadt thelta, aldrig hade så mången blifvit en stackare i studier, utan kunnat blifva lärd nog, om icke i thetta, dock i et annat studium. Thet är at gjöra våld på naturen, til at tvinga alla at lära et och samma: sannerligen är thet icke, at gjöra emot skaparens afsikter, som af naturen ärnadt then ena til thet, en annan til något annat. Somlige hafva fått 40 pund, som?) Uppfostringsläran, som visar sätt och medel till ungdomens rätta skötsel och undervisning, af E. Eklund. Stockholm 1746, pag. 386. : 3) ibdm pag. 410—412.