Aftonbladet – 27 augusti 1847, sida 2

såfvo honom öknamnet Galgprovidören, emedan han plägade utpeka alla, som ödet hade bestämt till galgen. Hen misstog sig aldrig, och man fruktade honom värre än fångfebern. Han utpekade min stackars man bland en mängd andra, och ni vet huru rätt han gissade i det fallet. Jo jo men, svarade Wood, med en blick som tycktes innebära, att det ej fordrades nåson synnerlig urskiljning eller spådomskonst för att förutsäga hvad öde som skulle träffa den nämnda personen; men hvad han än tänkte om saken, yttrade han ingenting mer, utan nöjde sig med att fråga, på hvad grund besvärjaren stödde sin elaka spådom angående barnet Jo, han dömmer efter en svart fläck under barnets högra öra, i skapnad af en likkistap, svarade fru Sheppard; en sådan fläck är et elakt tecken; men det är icke det enda. Et: annat, som är ännu värre, är ett djupt streck näst ofvanför midten af venstra tummen, hvars båda ändar mötas och bilda en rännsnara. Mer det är alldeles icke underligt, att det lilla stac kars kräket har blifvit så märkt; ty medan jag låg i qvinnofångelset i Newgate, der han förs! såg dagen, det vill säga sådan dager, som kar finnas i detta mörka näste, hade jag, både sof: vande och vakande, aldrig annat än rep oc galgar och likkistor och dylika rysligheter beständig cirkeldans för mina ögon. Och så ve ni väl, herr Wood, eller kanske ni har ick hört det, att lilla Jack föddes en månad fö tidigt, just på samma dag hans far afrättades. Herre Gud! så ohyggligt!s utropade Wood nej, det visste jag sannerligen icke. Ni skall sjelf få se de der tecknena på bar net, om ni vill sade enkan, se här skall jat visa er...n nVisa för djefveln och icke för mig! skrel Wood med ovanlig häftighet; jag trodde ej nj skulle bli så fort galen, Johannan