Aftonbladet – 27 augusti 1847, sida 2

nen, låter sig fullkomligen lika väl vändas om l och begagnas till försvar för sarafäldta valprin-: eipen; enär allt hvad de särskilda yrkena rättmitigt och nyttigt böra cch behöfva åtnjuta af riksrepresentstionen, sålunda, till följe af samfåldta valprincipen, kommer dem till godo. Kanl Minerva väl vara nog illa underrättad om meningen med de liberales sträfvanden, eller nog minneslös af hvad de alltid sagt, för att tro dem vilja utrota eller skada mnäringsklasserna såsom yrken) eller näringsintressena? De samfäldta valens förfäåktare önska lika litet nedtrycka och undergräfva dessa elementer i samhället, som de vilja se de öfriga nedtryckta af Jem. Man åstundar, att alla i samhället befintliga elementer måtte i representationen vederbörligen åtnjuta det inbördes skydd och den gemensamma utveckling till andlig och materiel förkofran, som hvardera af dem tillkommer; och det är just emedan man finner detta bäst kunna realiseras genom en represention, utgående från samfäldta val, som man förordar dem. De ,öfvervägande näringsoch klass-intressenas inflytelse, hvarom Minerva talar, kunna vi ej bifalla, såvida med ifvervögande skall förs!ås någonting, som göres på de öfriga intressenas bekostnad till samhällets skada; och att en öfvervägende inflytelse, i denra mening, skulle ega rum i och med samfäldta val, i ett land, som vårt, der andra mäktiga och talrika intressen, uttalade genom dessa vwal, finge sättas i stånd alt insända ombud nog för att hindra en sådan våda, är nonsens att påstå. Hvartill kommer man således? Jo: till det, att med Samfölda val de s.k. näringsklasserna tillräckligen väl skyddas, så fort man för dem icke begär annat än hvad billigt ech rinligt är, i förhållande till öfriga elementer i staten; i följe hvaraf systemet af dessa slags val i det afseendet erbjuder lika stora fördelar som klassvalsormationen. Men likasom de häruti hafva paritet, visa de deremot en högst öfvervägande fördel deruli, atc tendensen inom representationen på det hela vid alla frågors behandling måste, priccipmessigt, blifva fosterländsk hos riksombud, utsedde efter ingen klassgrund, utan blott efter egenskapen att vara de bäste och klokaste, som kommiitenterne känt och haft att sända; då, i andra fallet, riktningen inom representationen vid förekommande ämnens diskussion och afgörande måste, principmessigt, blifva ensidigt utgående hos hvarje representant från hans klassintresse. Det är klart, att i den fosterländska tendensen upptages också hvarje yrkes intresse, men ur synpunkten af samhällets allmänna väl och behof, således i och för yrket ej i första rummet, utan endast i mån som det, relativt till andra, bör komma till tals och ega vigt. Hos ombud, åter, af hvilka hvar cch en behandlar riksdagsämnens i sitt klassintresses tendens, sättes samhällets allmänna väl och behof i andra rummet, och tages endast i betraktande i den mån det kan tjena den enskilda klass, för hvilken ombudet talar. Deita är hvad som sker och måste ske principmessigt bär. Gerna erkänna vi, att undantagsvis representanter, utsedde af klasser, kunna sälta sina klassers intressen i andra rummet, cc) behandla ämnena ur fosterlandets allmänna synpunkt först och främst. Men detta kan så mycket mindre gå längre än endast till att blifva undantag här, som de fleste, om ej alla, representanter, valde af klasser och till ombud åt dem, skola anse det rent af vara en samvetspligt, alt på riksdagen tala, handla, rösta och arbeta för sin klass, med nedhållande, skadande och undertryckande af de öfriga, så mycket som i hans makt står. Det är just häraf dagsklart, att ombud, utsedde af klasser, nödvändigtvis och principmessigt till riksdagen medföra tendensen af splittring, och anse sjelfva riksdagsarbetet hufvudsekligen skola bestå i det så mycket omtalade krafternas motarbetande och ömsesidiga annihilerande, hvarigenom också riksdagen hel och hållen så ofta får, och måste få nihil till resulsat: det tomma intet till följd. Ombud, utsedde på grund af Samfäldta val, kunna visst äfven, undant2gsvis, arbeta i en inskränkt och mindre fosterländsk, än klassintresserad anda; det erkännes. Men den stora och högst vigtiga skillnaden ligger deruti, att ett sådant ondt här endast kan vara exceptionellt cch förekomma som afart, som fel; då deremot efter klassvalssystemet samma onda är och alltid måste vara grundsatsenligt, utgöra sjelfva hufvudsyftningen, och så långt ifrån erkännas som fel, att det tvärtom räknas till förtjenst, efter hvad mången riksdags historia vitsordar. s— 2 — I dagers nummer förekomma 2 insända