Aftonbladet – 26 augusti 1847, sida 2

resultatet af denna nya strid emellan partierna, och på hvilken sida skall regeringen ställa sig? Skall någonting godt för fäderneslandet framgå ur denna strid, och, framförallt, hvad utgång skall representationsfrågan erhålla? Man kan ej betvifla, att i närvarande stund denna fråga mera än någon annen, som vid riksdagen kan förekomma, sysselsätter folkets uppmärksamhet och håller detispänning. Och med skäl; ty den är både nutidens och framtidens vigtigaste fråga för detta lar.d. Alla andra sjunka ned till cbetydlighet i jemförelse med denna. På dess lösning beror både den närvarande regeringens blifvande ställning till nationen. och de styrelsers väl, som komma att efterträda den. Med ett ord, af den bercr Sveriges framtid, om detta land skall kunna utveckla sina intellektuella och materiella krafter, och derigenora stå fast och tryggt i tidens stormar, eller om Svenska folket skall tömma ut sina krafter i tvister, ståndssplit och ccnighe, och slutligen, försvagadt och utmattadt, duka under för någon stirk eröfrare, som lyster att lägga det under sitt ok. WVarom förvissade, att derna fråga innefattar ingenting mindre än detta. Ali en ofanilig majoritet af nationen önskar represeniatisnens ombildning, ceh det på det enda sätt, som i vår tid är möjligt, om indamålet skall vinnas, nemligen så, att representationen blir ctt verkligt, ej blott skenbart, ombudsisannaskap för hela folket, derom kan ingen, som följ! sakerna och i ringsste grad öger po blick, svä . Den stora frågan är: vill regeriogen äfven data mil? Detta är hvad, som åtminstor.e ännu :j visat sig klart, men som otvifvelaktigt måste blifva let vid den stundande riksdagen. I fall regezingea ej der träder upp på ett positift sätt, sm I bringa saken till ett resultat, utan sveper sig in i neutralitetens slöja, så lider det intet tvifvel, att Lon ännu ej uppfattar frigan å, som roajoriteten af nationen gjort det. Och jäen dersf kn visserligen blifva en temperär förlingning af de varande otrefliga ech nationens utveckling hämmande i vårt samhällsskick, men ingalunda att den stora frågans framgång tillintetgöres. Lika vist som tiden går framåt, Lka visst förer hon äfven denna fråga med sig till dess mål. Och det synes oss som vore det både värdigare, stateklokare och säkrare för regeringen, att sälta sig i spetsen för denna rörelse och leda den till ett för fäderneslandet och heane sjelf nyttigt resultst, än att befinna sig vid eftertruppen, der man icke styrer kolonnens rigtning. Vi skole i korthet framlögga grunderne för denaa vår öfvertygelse. ij Vi förutsätta hos vår regering den kännedom af historien och vår tids hela rigtning, att hon inser, det en konstitutionell regering omöjligen kan gå i något slags allenastyrelses fotspår. Ansvarighet för maktens utöfning är vår tids första politiska fordran; den har efterhand uppvuxit ur erfarenheten af den okontrollerade maktens missbruk, och utgör i våra dagar sjelfva f kiska styrelsesättets bestånd och trygghet. Icke se folken i vår tid med blind, slafvisk dyrkan upp till konungadömet såsom mera Guds representant på jorden in något annat; detta föreställningssätt är nära utdödt, och plånas med hvarje dag mer och mer ur. folkens sinnen. Men de se med vördnad och sktning upp till ett konungadöme, som uttrycker lagarnes makt, och sammanhåller staten till en fast och trygg enhet. Och se de en ädel personlighet på thronen, så följer kärleken otvunget med vördnaden för makten. Så tänker visserligen också det öfvervägande flertalet af svenska folket. Det vill icke någon organisk förändring i staiep, som skulle göra konungamakten kraftlös; det önskar säkerligen icke göra de gränser trängre, inom hvilka den nu lagligen rörer sig. Men det önskar en möjlighet af sann och harmonisk medverkan emellan båda statsmakterna för fäderneslandets väl, och det är en sådan, som icke finnes eller kan finnas under våra nuvarande representativa former. Kastom en blick på England; det visar bäst följderna af det konstitutionella styrelsesättet för dynastierna. Hvilket hus af de många, som innehaft det landets thron, har väl besultit den med mera trygghet, med mera lugn för de politiska stormar, som skakat så många andra throner, än just Hannoverska huset? Och 2nsvaret för maktens utöfning har hvilat der, det endast kan och bör hvila: hos ansvarige ministrar; desse bafva varit underkastade vexlingarne och stormarne, under det konungarmakten varit trygg. Hverföre skulle den pya dynasti, som Sverce ställt i spetsen för samhället, bedömma sin ställning annorlunda än sådan den ligger klar och öppen för hvar och en, som fatitar tiden och de krafter, hvilka deri röra sig? Styrelsen i Sverige blir tung för den styrande, blir otilifredsställande å ömse sidor, till dess förhållandet emellan nationen och regenten blifvit bättre regleradt genom andra representativa former, som göra det möjligt för dem, att i samdrägt mötas och arbeta för det allmännas väl De bästa, de ädlaste föresatser skola icke bära någon varaktigt frukt, så länge det nuvarande riksdagsväsendet räcker. Ser man till de håda partier, som dela tänkesätten i lande!, så är det tydligt, att det liberala partiet hvarken blir eller kan blifva tillfredsstäldt, förr än de betydande krafter och den i s iet, hvilka nu äro dels utehufvudvilkoret för möjligheien af det monar-: