Aftonbladet – 26 augusti 1847, sida 2

förolämpande i ert uppförande. Jag visste, att jag sjelf kanske gifvit anledning till de misstankar, som ni utan skonsamhet yppade, och ehuru jag, i medvetandet af min egen oskuld, kunnat skralta åt ert vanmäktiga hot, hade jag dock icke bjerla att så lemna er. Jag har derföre nu gifvit er elt förtroende, som jag önskar, att ni icke missförstår, hvad ni än för öfrigt må tänka om mitt handlingssätt. Jag har för er yppat, hvad som för verlden blir en hemlighet och vill endast tillägga, att min roll är utspeld och segren vunnen. — Ja, min man är åter min! — Jag är genom den kärlek, han återskönkt mig, tusenfaldt belönad för de qval, jag lidit. — För honom kan jag glömma hela verlden — liksom den snart glömmer mig — men för ait behålla hans hjert2, skulle g ännu en gång halva mod att mana denna verld tll strid på if ech död, och derföre stör nu ingen feg fruitan min afundsvärda lyckaln Här tystnade grofvinnan. . Selim hade med den Kiftigaste uppmärksamhet lyssnat till hvarje hennes ord. Nu stod hos honom öfvertygelsen om hennes oskuld, hennes öfverlägsenhet, klar och strålande, som en sol, för hvilken alla tviflets dimmor sjönko till jorden, och hans bjerta intogs af onämnbar fröjd. Med ett värdigt lugn fattade ban den sällsynta qvinnans hand oci tryckte den med innerlig värme, men hans läppar funno inga andra uttryck, än det vackra ordet Tack Ir — hela hans själ låg dock i detia ord och hans ögon fuktades af tårar, på en gång ångrens och glädjens. Också Theres var rörd; men hos henne voro af naturen lynnet: motsatser hvarandras när maste granner, och hon log snart åter, sa sade med skä a ton: ; . MAf detta lilla äfventys må ni nu löra er, att aldrig mer sätta bela er välfärd på ett kort — Minst en dam? ; men om ni gör det ändå,