Aftonbladet – 24 augusti 1847, sida 3

der Linde)). Denna lind, som planterades före stadens grundläggande och för mer än 500 år tillbaka, har nu nertill ett omfång af 36 fot; från stammen utgingo ursprungligen 42 hufvudgrenar, hvilka, sjelfva liknande stora ekar, hålla 6 till flera fot rundtomkring samt med sina 450 fot i omfång hållande utgreningar hvila på 415, sedan år 1554 till större delen af furstar, biskopar och abboter ditställda pelare. Stammen bestod af tvenne delar, af hvilka den ena d. 47 Juni 4773 under ett åskväder afbröts vid 32 fots höjd från marken, men likvä med sina grenar åter skjutit upp till 70 fots höjd. Den andra stammen höll 4935 fot i höjd och kullstöreade d. 48 Juli, Han var alldeles ihålig, men ävnu frisk i veden, höll 9 fot rundtomkring och afbröts 30 fot ifrån marken samt kastades under förfärligt brakande ner i slottsgrafven. I fallet nedslog han en sidogren och fiera pelare, tillika med åtskilliga andra träd, som stodo i hans väg. Pen ännu qvarstående stubben är blott en sörjande ruin. — GUDA-FABRIK I Paris. Det är en könd sak, att af de 41000 millioner menniskor, som bo på jorden, godt en tredjedel lyder under den i Paris tronande modegudinnans spira; men för de flesta bland våra läsare torde det vara obekant, att Parisarne, icke nöjda med det välde de utöfva öfver Europeernas fåfänga, sedan någon tid också sysselsö med att anskaffa gudar åt invånarne i södra och medlersta Afrika. Det finnes nemligen, som man vet, vid Senegal en stor mängd negerkungar, som gemenligen ledas erbarmligt och stundom föra krig med hvarandra blott för att döda tiden; när en sådan småkung vinner seger, framtagas alla de uti hans palats stående gudabilderna samt lofprisas ljudeligen, äras med dansar och bymner, och hugnras med menniskooffer. Utfaller deremot bataljen olyckligt, så få gudarne derför uppbära alla slags. skymford, nedstörtas från sina platser och sönderslås, samt ersättas derpå genom nya. Denna ställning af sakerna kunde icke bli någon hemlighet för den med kolonien i Senegal i kommunikation stående fabrikanten Regis i Paris, och derföre upprättade han i nämnda stad en egen guda-manufaktur, som på Rue Beaulieu, JM 73, har sitt magasin med den okonstlade inskriften: Magasin af Afrikanska Gudar;. När nu någon af de nämnda negermajestäterna lider ett nederlag, afskedar han sina förra gudar och beställer genom faktorierna vid Senegal nya sådana hos hr Regis i Paris, hviiken, i parentes sagdt, derföre icke upphör att äfven vara medlem af engelska bibelsällskapet. Hr Regis fabrikspersonal skär af trä vidunder med ormhufvuden, lejonmanar och tigerklor, samt skickar derefter till den ena eller andra furstliga kunden i Afrika, hvilken oförtöfvadt levererar en batalj, för att pröfva dugligheten af gudarne från Regis fabrik, Hittills har denne också varit ganska lycklig, ty kan har bidragit till virnandet af minst tolf bataljer och äger sålunda uteslutande monopolium på det Senegalska Pantheon. Denna nya exportartikel hade dock i början förorsakat något bryderi, ty tulltariffen upptog icke någon vara af detta slag. Man de sig derför till handelsministern, som låtit i exporttulltariffen insätta följande ord: Gudar, 30 francs pr ton. — NYTTAN AF EN SÖNDERSLAGEN RUTA. En Parisertidning omtalar följande anekdot: På en obetydlig gata bodde i femte våningen en fa tig tjensteman, som med mycket bekymmer drog sig fram på sina tusen francs om året. Straxt bredvid konom bodde en artist, ett fruntimmer som dagen i ända stod framför sin staflett och gnolande på någon nätt melodi förde sin pensel. Midt emot, tvärs öfver gatan, bodde ett lejon, som betalte lyxen i glacehandskar och guldknapp på käppen med sitt logis i en eländig vindskupa. Mellan lejonet och artisten uppstod snart en elektromagnetisk ögontelegrafering. Lejonet önskade ge grisetten en förklaring på sina signalblixter. Han skref derför en lågande kärleksförklaring, svepte den om en kopparslant och inkastade den genom fönstret midt emot. Men olyckligtvis tog depechen en galen riktning och splittrade den fattige tjenstemannens fönsterruta. Vid sin bemkomst på aftonen fann han brefvet och ett med snufva hotande farligt luftdrag. Imedlertid måste ban väl besluta sig att uppoffra sina inkomster för några degar, för att sätta sitt fönster i dess förra stånd. Följande dagen såg ban i ett klädstånd en gammal tafla, i en maskstungen ram. Han köpte taflan för några sous och beslöt att dermed fylla sitt sönderslagna fönster. För någon tid sedan ville han öppna fönstret för att släppa in några solstrålar, och till sin stora förvåning märkte ban nu då han betraktade taflan, att tulpanbuketten försvunnit och att taflan förändrat sig i ett landskap med klart vatten, skogskullar, menniskor och djur; han borttvättade nu fullkomligt limfärgen och ett mästerstycke visade sig. Den fattige tjenstemannen tog sin tafla under armen och skyndade dermed till flere klädstånd. Dessa bjödo horom 3500 francs, ja 1000 francs, men ingen ville säga honom namnet på mästaren. Han lät dock ej afskräcka sig, utan utbjöd sin tafla till de bästa konstkännare i bufvudstaden. Sålunda kom han till markisen de L., och (denne bjöd honom 0,000 francs för sin tafla. Den arma mannen var alldeles förbluffad då han såg så mycket penningar och antog anbudet. Taflan var af Haysman från Mecheln. Samma afton sutto på en af de förnämsta restaurationerna en äldre man, en ung elegant och ett ungt vackert fruntimmer. SENSE LATTE DETT IT svaghet för måsar,. Än skall en måse odlas.