Aftonbladet – 24 augusti 1847, sida 3

gör cffekt i ett landskapsstycke, så skulle jag be henne se på min stora halmdös. Nu är jag besegrad!, ropade Anna lifligt skrattande; besegrad — af din ha!mdös! — Men medgif likväl, att en liten blomsterhage der utanför fönstren skulle se nätt ut. I den saken kan hon då väl icke ha så orätt, min kära Gustafo, instämde Hedda med en frågande blick på sin man. Alla qvinnor, svarade denne, hafva nu för tiden en riktig vurm för blommor; det är modernt och kommer sig från alla dessa välsignade små papperspåsar, som Trädgårdsföreningen sänder land och rike ikring. Jag för min del tycker, att en kalfhage är nyttigare än en blomsterhage, och vill hellre se små välfödda stutar dansa utanför mina fönster, än jag vill se några dumma, långhalsade tulipaner stå och högfärdas midt i naturens enkla enfald; och slutligen skulle jag kanske få höra min egen hustru tala om Species plantarum, Monandria, Diandria, och Polyandriax. — Det skulle göra mig olycklig, ty jag kan icke tåla latin i fruntimmers mun. Åck en sådan tyrann till man, utropade Anna; men vi skola sammansvärja oss emot honom, och då skall nog gunstig herrn blifva qväst, det lofvar jag. Topp, han skall ku!vas, instärade Hedda. Björnen skall tämjas!, Hela kaifhagen skall bli en enda parterr!, Föremålet för den hiskliga konspirationen afbröt nu de sammansvurna. Gilöm ejo; sade hån, att myteri ombord. straffas hårdt. Först och främst måste ni nu, såsom ett välförtjent straff, i stället för att återvända hem, först göra en tur med mig till måsen Den, som är något hemmastadd på landet och känner till herrar jordbrukare, vet säkert också, att de nästan alla hafva en viss olycklig