Aftonbladet – 24 augusti 1847, sida 3

svaghet för måsar,. Än skall en mise odlas, än skall den fappas,, än brännas, än flåhackas, men aldrig får den vara i fred. Dessa evinnerliga misar u!göra vanligen på samma gång en favoritid hos possessionaterna sjeifva och en förskräckelse för deras familjer. Den gjorda hotelsen hade derför nu en beräknad verkan. Måsen! utropade de båda fruntimmerna på en gång, helt bestörta. J2a, måsen, bekräftade Gustaf, med en väl låtsad köld. Nej, för all del,, bad Hedda, i ängslig ton; jag måste hem, för att mäta upp mjölken.) Och jagn, tillade Arna, skall tala vid väfvare-Lena.n Hjelper ej, påstod mannen, och vände redan stäfven i en annan riktning. De båda systrarne öfverhopade den grymme tyrannen, med tusende böner och föreställningar, men ban sade sig ändå vara obeveklig. Slutligen blef dock ett fredsfördrag så uppgjordt, att Anna skulle göra offentlig afbön och förklara, att hennes svåger var den bästa man i verlden och Bo dei skönaste ställe på jorden. Men Hedda, som sjelf blifvit förledd, skulle slippa med en kyss. När allt detta högtidligen blifvit verkställdt, styrdes kursen åter mot hemmet. (Forts. följer.)