Aftonbladet – 21 augusti 1847, sida 2

ännu ledes i en mot fosterlandets allmänna bästa stridig riktning. Af denna majoritet bortplockar dock tiden man efter man. Det bättres seger öfver egoismen går väl långsamt här som annorstädes; men den går ändock. Man bör hoppes detsamma om Ppresterskapet, som räknar flere tänkande, frisinnade män ibland sig. På den upplysta delen af borgarståndet ligger en omätlig vigt, och inom det hela af detta stånd, betraktadt såsom rikets egentliga medelklass, utöfva Stockholms representanter, till följe af sitt antal och öfriga ställning, en betydlig verksamhet. Om de, i förening med borgarståndets öfriga ledamöter öfver hela riket, sluta sig fosterländskt, liberalt och partifritt tillsammans med bondeståndet, så skola Sveriges dagar Jjusna; och det behöfves ej mera, än att hvarje valman, utan konsideration likasom utan misströstan, uppfyller sin medborgarepligt vid utseendet af riksdagsmän, så eger fosterlandet att påräkna en framtid, hvarunder samhällsförbättringarne, om ock genom det folkfiendtliga motståndet fördröjda, dock med gifven säkerhet en gång skola inträffa.