Aftonbladet – 20 augusti 1847, sida 2

half gång större än denna, försedd med Göthiskt formade fönster och målad med grå firg invändigt. Längst fram på en upphöjning, 7, aln öfver det öfriga golfvet, ser man vid ena långsidan af ett med grönt kläde betäckt, något segmentformigt bord, elfva civilt svartklädda herrar, hvilka utgöra den kungliga kammarrättens ledamöter (hvilket här ej betyder detsamma som den svenska kammarrätten) med sin president i midten. Till höger om dem på samma upphöjning sitta vid ett annat bord på sidan tvänne sekreterare, och åter till höger om dessa den allmänna åklagaren, der Statsanwalt. Midt emot det stora bordet nedanför upphöjningen synes ett litet bord med en stol framför, der den anklagade får sitta under akternas föreläsning, ren stiger upp då han förhöres. På sidan om honom vid en pulpet står hans advokat eller Vertheidiger. Till venster om domarebordet utåt ena långväggen stå två endra långa bord, der en samling andra advokater och jurister sittande auskultera och göra sina a2nteckningar. Bakom sekreterarnes bord är ett 2pnat, der rum är lemnadt åt referenterne för de tidningar, som anmält sig dertill. Närmast hufvudingången å ungefär Y:del af salen är gjord en afskrankning, utanför hvilken allmänheten har tillträde och tillfälle att åhöra rättegången, och midtöfver denna plats en rymlig läktare, upptagen af personer, som erhållit serskilda biljetter att bivista sessionerna. Den öfriga delen af salen är upptagen af stolar, försedda hvar och en med nummer. På dessa numererade platser befinner sig den för åskådaren märkvärdigaste delen af församlingen: den består af 250 polackar, alla anklagade för mer eller mindre delaktighet i högförräderi, dels i anledning af verkligt deltagande i de sednaste emeuterna, dels mer eller mindre vetskap om eller befordrande af den sammansvärjning till Polens befrielse, hvilken var ämnad att utföras samtidigt med det sednaste utbrottet i Krakau. Man ser här personer af alla åldrar, men det mesta likväl ungt folk mellan 23 och 40 års ålder, nästan alla klädda i svart och med mycken omsorg om hår och toilett i öfrigt: några med långa och tjocka, väl klippta och putsade skägg. Större delen tillhör också den bildade klassen och många hafva deltagit ännu som gossar, i revolutionskriget år 4834. De visa allesammans en lugn och fast hållning, mera såsom skulle de sitta och afhöra ett tal eller en predikan, än en rättegång deri de äro anklagade för högförräderi. Ett icke ringa antal består af unga förnäma och förmögna ädlingar, en grefve Mieroslawski och en grefve Bniuski deribland lära vara långt rikare än grefve De Geer och baron Adelsvärd i Sverge, och den sistnämnde polacken Bniuski har deponerat kontant en summa af 460,000 thaler preussiskt såsom borgen, för att i anseende till sin af fängelset försvagade helsa få besöka baden. Intresset för dessa statsfångar har här i Berlin något förminskats i anledning af det utspridda ryktet, att en del utaf deras konspirationsplan skulle gålt ut på att mörda alla tyskar, som befunno sig inom polska gebietet, ehuru undersökningen ännu icke kunnat gifva vid handen någonting annat i denna rigtning, än att de ämnade bortdrifva, och i nödfall förrmodligen med våld göra sig af med allz preussiska embetsmän. De anklagade deremot hålla enstöndigt i sig med det påståendet, att deras företag egentligen var helt och hållet rigtadt emot det ryska förtrycket. I alla fall hafva dessa rättegångsscener ett så stort theatraliskt intresse, att portarna utanför statsfåhgelset zlla mornar mellan kl. 7—38 varit belägrade af en oräknelig mängd menniskor; och som blott en liten del kan slippa in, så vankas der bide knuffningar och sönderrifna kläder, och de vakthafvande gensdarmerna försvinna i högen. (De som hafva biljetter äro likväl lyckligare; de få komma in genom en sidoport). Man kan också nogsamt märka, att åhörarne följa dem med ett stort deltagande i deras olycka; och om jag ej misstager mig, tyckes det äfven visa sig af förhören, att domstolen icke söker förvärra deras belägenhet utöfver hvad handlingarna omedelbart föranleda. De hafva också blifvit ganska väl behandlade i det bärvarande fängelset,