Aftonbladet – 20 augusti 1847, sida 2

togo han3 tid. Han blef utnämnd till kyrkoherde i prebendepastoratet Pemar, och tillbragte der sina somrar, under sysselsättning med sina presterliga pligter. Han förrättade många predikningar på finska språket, hvilket var hans modersmål. Han förlorade här sin örsta maka, men blef derefter omgift med Chorei enka, hvilken han före deras bröllopp icke viste, att den döende skalden liksom testamenterat åt honom. Då ryssarne intogo Finland, började Franzen att känna sig betryckt och oroad både af sina landsmäns olycka och af fruktan för sin egen husliga ro. Han beslöt att flytta öfver till Sverige, så snart fredsslutet gjorde det möjligt. Här blef han utnämnd till kyrkoherde i Kumla och Halsbergs pastorat (1810) i Nerike, der han, besökt af främlingar och vänner, bildade omkring sig en sällskapskrets, från hvilken smaken för bildning och kunskaper utbredde sig vida omkring i grannskapet. Franzn egnade sig här med hela sin själskraft åt det presterliga kallet, åt allmogens, särdeles nattvardsbarnens, undervisning och i allmänhet kyrkans tjenst. I de då verksamma psalmboksoch evangeliebokskommitteerna deltog han med stor verksamhet. I den nya psalmboken, som Wallin slutligen, då sinnena icke ville låta fullkomligt förena sig i kommittöen, på egen hand utarbetade, hade han Franzens trogna bistånd. Franzån utgaf serskildt ett af honom uttänkt ganska genialiskt förslag tiil evangeliibok, men det blef under då rådande opinionsskiftningar icke antaget, utan församlingarne fingo behålla det gamla. Vid 4818 års kröning bief han theologiedoktor. I anledning af en kyrkobyggnad i Kumla, hvilken man befarade skulle bringa en stor del af församlingens hemmansegare på förfall, och serskild uppmanad af litterära vänner i Stockholm, sökte han Clara församling derstädes och utnämndes till kyrkoherde i densamma. Hans verksamhet både såsom prest och skald äro der ännu i lifligt minne. Han förlorade här sin andra fru, och gifte sig med sin nu efterlefvande, djupt sörjande enka. Han var 4828 uppförd på biskopsförslag till Strengnäs stift, men Thyselius, som var mera öfvad riksdagsman, erhöll stiftet. I stället utnämndes Franzen till biskop i Hernösand 18314. Han flyttade til detta stift 1834 och tillbragte der sin ålderdom, hvilken småipingom borttog hans kroppskrafter, under det den poetiska själen ännu fortfor att lefva bland sångens och konstens värf. Han afled stilla den 45 dennes. Af hans elfva barn öfverlefva bonom fyra söner och trenne döttrar. Franzn var en fin cch spenslig, lättrörlig och behagfull gestalt. Hvad åren fråntogo honom i krafter, det ersattes genom det vördnadsbjudande, på en gång så bjertliga och så värdiga, som hans kall medförde. Liksom hans själ var rik och rörlig, var hans lynne lifligt och eldigt. Han kunde lätt förtörnas, men lika lätt var hans förtrytelse försvunnen. Hans välvilja, hans gästfrihet, hans egenskaper såsom husfader, make och vän, äro allmänt kända och erkända. Det var en sannt religiös ande, som bodde i honom. I hans lära liksom i hans lefJverne var den renaste och ädlaste mening. Såsom prest står han derföre i ett af svenska kyrkans främsta och ärofullaste rum. Hans predikningar hafva blifvit erkända såsom mästerstycken, och hans åsigter af de nya fråIgorn2, som fordra utveckling inom kyrkan och I samhället, vere väl alltför mycket återhållande: men ändock uttryck af den innerligaste öfvertygelse af hans önskan att försona och förena menniskosinnen. Hans namn såsom skald står i ofördunklad skönhet bredvid Tegnåers och Wallins. Han var äldre än de båda, och bans skönaste dagar, hans högsta poetiska verksamhet inträffade i sjelfva morgongryningen, bland skuggorna, som föregingo den dag, hvarunder de, klart seende, kunde verka för konsten och förvärfva sin egen odödlighet. De hyste också båda den innerligaste tillgifvenhet och vördnad för Franzn Hela svenska folket skall icke jäfva det omdöme, att det i Franzen skådat bilden af en den ädlaste skald och kyrkofader förenade. Ett stort antal skrifter utmärka Franzens litterära verksamhet. Vi anföra de förnämst: af dem efter en annan tidning: