Aftonbladet – 19 augusti 1847, sida 2

längre uppehålla sig i England; han vill derföre begifva sig till Schweitz. Drottning Victoria och hennes minister hafva: erbjudit honom en årlig pension af 40,000 spanska piaster, men exregerten har tacksamt afböjdt detta anbud. FRANKRIKE. De sedan fjorton dagar kringlöpande ryktena om en ministerförändring förnya sig med största bestämdhet, sedan grefve Mol de sista dagarne ånyo haft företråde hos konungen. Afven en berättelse af polisprefekten Delespot, öfver allmänna sinnesstämningen i bufvudstaden, skall hafva bidragit att bestämma konungen till upplösande af Guizot-Duchåtelska ministeren. Med herrar Dufaure och Passy skall grefve Mole snart hafva förenat sig i fråga om den politik, som borde följas af en minister, i hvilken de med honom skulle deltaga; men deremot hade ban funnit allvarsamt motstånd hos Billaut. Den sistnämnde vill icke blott en ministerförändring, han vill äfven en ombildning af systemet och skall blott vilja inträda i en minister, som har en upplösningsorder i händerna, för att kunna besegra den nuvarande kammarens möjliga motstånd mot en progressif och renare politik. Pärskammaren antog lagförslaget rörande jernbanan från Versailles till Chartres och från Dieppe till Fecamp; det öfver lånet till Marseille af 9 millioner, och det öfver lånet af 330 millioner; det sednare segrade med 443 röster mot 5. Vicomte Dubouchage begärde af finansministern förklaring öfver finanslagen och öfver det så hastigt påkommande behofvet för regeringen af det begärda anslaget. Hr Dumon förnyade i sitt svar blott de i deputeradekammaren gifna hänvisningar, och stod fast vid påståendet om nödvändigheten af de stora, med hjelp af de sednaste anslagen af staten, utförda arbeten. Pärskammaren hade fulländat sitt arbete. Hr Guizot hade uti deputeradekammaren och hr Hebert i pärskammaren uppläst den kungliga ordonnans, hvilken upplöste kamrarnes session. -Pärskammaren åtskiljdes under ropet: Lefve Konungen Äfven bland deputerade, af hvilka icke fullt hundrade voro närvarande vid slutcessionen, hörde män ropen Lefve Konungen! Man försäkrar, att konungen, i anledning af de nyaste tilldragelserna i Italien, håller för nödigt att sända en diplomat af första rang till Neapel och att grefve Bresson blifvit utnämnd till franskt sändebud vid neapolitanska hofvet. BELGIEN. Uti Courtrai har folket föröfvat åtskilliga excesser och har på sätt och vis blifvit härvid uppmuntradt genom det förfarande som dervarande polismyndighet låtit komma sig till last emot en köpman. Man nöjde sig ej blott med att insultera fredliga borgare, hvilka infunno sig på torget, utan man skred äfven till våldsamheter mot flera bagare, samt hotade till och med en qvarnägare, hvilken förser staden med en del af dess mjölbehof, med döden. STORBRITANNIEN. Af de 658 valen till ledamöter i Underhuset hade nu 342 gått för sig. Dessa hade fallit på 290 liberale, på 92 anhängare af Peel, och på 460 protektionister. I grefskapen är detisynnerhet, som protektionisterne segra vid valen, men man tror dock att. utgången af de ännu återstående 4146 ej skall komma att förrycka den proportion, som hittills visat sig emellan de olika partierna, och att således den nuvarande ministerens bestånd kan för den närmaste framtiden anses tryggad. Den 6 dennes begrofs OConnells jordiska qvarlefvor i Dublin, under ett ofantligt tillopp af folk från alla trakter af Irland. Man räknar att åtminstone 350,000 personer deltogo i processionen, som räckte 117, eng. mil. Alla fönster och tak vid de gator, den passerade, voro fullsatta med menniskor. Den katholske erkebiskopen dr Murray gick med 9 biskopar i spetsen för presterskapet. Personer af alla klasser, äfven OConnells politiske motståndare, deltogo i sorgtåget. TYSKLAND. Det påstås att tryckfrihetsfrågan i Frankfurt redan skall vara afgjord, och blifvit det på så sätt, att hvarje stat inom tyska förbundet får reglera pressförhållanderna efter eget behag, men deremot åtager sig ansvarigheten att ingenting måtte tryckas, som förolämpar någon annan förbundsstats regering. Lola Montez har nu åter varit framme och gjort oväsen, denna gången i Wirzburg. Hon ville bese slottsträgården och kom till porten, åtföljd af en stor engelsk hund. Posten, som hade befallning att icke låta hundar slippa in