Aftonbladet – 17 augusti 1847, sida 2

blir svärmande och melankolisk, på den sjunde. Att den unga fröken var helt och hållet likgiltig för den utmärkta hyllning, Selim egnade henne, det må dock aldrig falla någon in; nej, hvilken ung dam betraktade väl någonsin en tillbedjare med likgiltighet? Hat, kärlek, förakt — det är allt här vid lag möjligt; endast likgiltighet är omöjligt. När Therese tänkte på, huru Selims hyllning förhöjde glansen a hennes triumfer, då hon påminde sig hans bleks kinder och genomträngande blickar, då kände hon sig redan varm om bhjertat — men i detsamma ljöd dansmusiken, och den gryende känslan fladdrade bort bland tusende andra. Sjelf blef likväl Selim med hvarje dag mera öfvertygad om den allvarliga beskaffenheten a! sina egna känslor, och det återstod för honom icke mera något tvifvel om, att all hans lycka lig i Thereses hand. Sedan han länge sväfvat i ovisshet, plågad af fruktan och lifvad af hopp, beslutade han, att djerft bryta sitt ödes försegling och fordra den upplysning, hvaraf han skulle hemta lif eller död; med ett ord, han beslutade sig till ett formligt frieri. Men innan vår vän hann att utföra detta beslut, spred sig, alldeles oförmodadt, en förvånande nyhet kring staden: fröken Therese var förlofvad med grefve Alexander Stålbrand. Den afundsvärde fästmannen var en man, som redan hunnit hardt nära det respektabla fyrtiotalet, och som egde stort anseende samt en ovanlig förmögenhet. Hon gör ett briljant parti, så var den allmänna reflexionen, och alla förståndiga fäder och omtänksamma mödrar lyckönskade henne isynnerhet. Inom den förtroliga kretsen af den unga fästmöns alla tanter hörde man likväl hviskas, att det var ett resoneradt partin. Therese, sade de, har icke gjort sitt val efter hjertats ingifvelser, utan endast gifvit efter för sin kloka fars föreställningar,, Man ville äfven veta, att denne far påskyndat förlofningen. .med en särdeles ifver, emedån hans skarpa blick upptäckt hos sin dotter en vaknande böjelse för baron Selim Engelbrecht, hvilken unge man han. bedömde som en lättsinnig rucklare, och således